tisdag 15 december 2009

COP 15: Access denied

Klimatförhandlingarna i Köpenhamn går vidare. Eller gör de det? Ibland känns det som om förhandlingsspelet verkligen tar en ett steg framåt och två steg tillbaka. Texterna som förhandlas blir längre istället för mer exakta. Siffror som man trodde sig vara överens om sätts återigen inom parantes. På sätt och vis är det helt normalt för sådana här FN-förhandlingar, men tiden känns extra knapp den här gången. Ska förhandlarna och ministrarna verkligen kunna sy ihop någonting vettigt för stadsöverhuvuderna att skriva under på fredag? Klockan tickar...

Men den här gången kommer slutspelet av FN-mötet dock inte bli som vanligt. Runtom i världen har enskilda organisationer som Diakonia och våra partners mobiliserat folk och trycket har gjort att över 100 stadsöverhuvuden förväntas komma till Köpenhamn! En fantastisk bedrift som visar att vi lyckats föra upp klimatfrågan som topprioritet på många av världens ledares agendor.

Men det verkar inte det danska ordförandeskapet ha räknat med och inte FN-sekretariatet heller. Från och med idag har tillgången för frivilligorganisationer begränsats och man hänvisar till lokalens begränsningar/säkerhetsläget för toppolitikerna. Men hur kunde man INTE veta hur många som rymms i Bella Center? Eller att Obama & Co skulle komma? Hade de begränsat möjligheterna att anmäla sig redan från början hade det varit en sak, men att begränsa möjligheterna för folk när man väl är på plats skapar väldigt mycket frustration!

Idag tillät de bara 7000 deltagare från civila samhället (fast många av dem fick köa i timmar ute i kylan för att få komma in – lika dålig organisation idag som igår!),och imorgon gäller samma specialpass. På torsdag drar man ner det till 1000 deltagare och på mötets sista dag kommer endast 90(!) representanter från frivilligorganisationer att tillåtas komma in i byggnaden och än färre in i den stora salen där stadsöverhuvuderna kommer att hålla till. Så av de tusentals NGOer som är här bidde det knappt ens en tumme! Vi prioriterar att våra partnerorganisationer ska kunna komma in, men de sista dagarna kommer det vara väldigt svårt för någon av oss att följa händelseutvecklingen på nära håll.

Redan i Rio-deklarationen från 1992 erkändes den viktiga roll som civila samhället spelar i sådana här processer. Om man nu stänger dörrarna kommer det vara svårt för många av utvecklingsländernas delegationer som inte har så många förhandlare och vanligtvis förlitar sig på information och stöd från civila samhället. Stängda dörrar ger dessutom helt fel signaler och rykten om att förhandlingarna är riggade eller manipulerade kan lätt komma i omlopp. Öppenhet för civila samhället att delta i förhandlingarna är garanten för en rättvis överenskommelse i Köpenhamn!

måndag 14 december 2009

Förhandlingsspelet i full gång i Köpenhamn

Pressen har verkligen ökat här på klimatförhandlingarna. Det var inte bara hälften av deltagarna som höll på att bli mosade i morgonens kaotiska kö in till konferenscentret, utan även inne i förhandlingsrummen var det upprörda känslor, tuffa utspel och många informella konsultationer för att lösa knutarna. Förhandlingsspelet är i full gång.

Först försökte det danska ordförandeskapet för konferensen ännu en gång sig på att slå ihop de två förhandlingsspåren till ett. Detta tolkades av utvecklingsländerna som ett indirekt försök att ta död på Kyotoprotokollet som ju är det enda juridiskt bindande instrument som vi i nuläget har.

- Det har blivit tydligt att det danska ordförandeskapet – på ett väldigt odemokratiskt sätt – främjar de rika ländernas intressen på bekostnad av balansen mellan åtaganden för utvecklade och utvecklinsländer, sa den sudanesiske ambasadören Lumumba som är ordförande för G77-gruppen av utvecklingsländer.

Skulle allting läggas in i ett helt nytt avtal skulle det antagligen bli ännu lägre ambitionsnivå (för att försöka få med USA på båten) och det skulle ta ytterligare många år innan alla länder infört det i sin nationella lagstiftning så att det kan träda i kraft. Därför reagerade särskilt den afrikanska gruppen starkt och insisterade på att man skulle ha kvar båda förhandlingsspåren och fokusera på en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet först. Många från civila samhället arrangerade en snabbaktion i korridorerna där de visade stöd för den afrikanska positionen.

Sverige och EU tolkade det däremot som att utvecklingsländerna blockerade förhandlingarna.
- Den sudanesiske ordföranden för G77 har ställt en rad hinder i vägen för att gå vidare med arbetet. Det är en skam i ett läge när världen väntar sig reslutat, rapporterar media att miljöminister Carlgren ska ha sagt.

Men vem är det egentligen som bör skämmas här? EU och de andra rika länderna försöker ju flytta målstolparna genom att försöka ta död på Kyotoprotokollet istället för att genomföra det. Många av industriländerna har ju inte ens levt upp till sina åtaganden under den första perioden! Nu vill man dessutom frångå det man kom överens om på Bali för två år sedan. Har Sverige verkligen lyssnat på utvecklingsländerna och om inte – hur tänker man sig då att man ska kunna sy ihop en överenskommelse här i Köpenhamn?

Sveriges representant i förhandlingsgruppen om Kyotoprotokollet gjorde representanterna från utvecklingsländerna än mer upprörda genom att säga att det skulle vara orättvist mot svenska skattebetalare att blockera förhandlingarna eftersom Sverige som ordförandeland tagit hit så mycket folk. Inte en tanke på att EU kanske har en roll att förhandlingarna går som de går, och inte en tanke på vilka människor som faktiskt skulle drabbas värst om men inte lyckas få ett rättvist och ambitiöst avtal här i Köpenhamn.

Nu betalar jag ju inte skatt i Sverige längre (utan i Kenya där jag bor och vanligtvis jobbar), men jag har ändå svårt att tänka mig att det är det svenska skattebetalare skulle vara upprörda över! Nej, stora delar av det svenska folket och miljontals människor över hela världen har ju tydligt sagt att de vill ha ett rättvist och effektivt klimatavtal här i Köpenhamn! Kanske behöver Reinfelt höra det en gång till? Som Yve de Boer, chefen för FN:s klimatförhandlingarn sa i söndags när han tog emot de 500 000 namnunderskrifterna från Countdown to CO2penhagen-kampanjen:
- Det kommer bara bli verkligt om ni säger till världens ledare.

Så hjälp till genom att:
• Skriv insändare i din lokala tidning
Skriv e-post till Statsmininstern
• Ring Regeringskansliet på 08-405 10 00

Senare under dagen har diskussionerna kommit igång igen och det danska ordförandeskapet sade tydligt att man jobbar på att få två resultat från förhandlingarna – både när det gäller Kyotoprotokollet och från förhandlingsgruppen om mer långsiktiga åtaganden. Följetongen om förhandlingsspelet fortsätter...


Tove Zetterström

Våra liv är satta inom parenteser - i väntan på vadå?

Här på klimatmötet i Köpenhamn råder en långsam väntan. Förhandlingarna pågår i slutna rum idag och plenum är tills vidare uppskjuten.

Det slår mig vad kaotisk apparat detta är. De sista versioner av texter vi fick i lördags består av hakparentes efter hakparentes kring de frågor som kommer bli avgörande för mänskligheten: Antingen minskar vi ustläppen med minst [50] [85] eller [90] procent til 2050, enligt textutkastet. (Enligt vetenskapen borde de ner till närmast 0 år 2050). Och de kommande dagarna kommer världens ledare i ett förmodligen pressat läge att avgöra vilket de blir. De kommer därmed att avgöra skillnaden mellan liv och död för människor och ekosystem. Det känns absurt.

Enligt den dagliga tidningen ECO, som ges ut av NGOer här på mötet har det till och med lagts fram en textversion med att skydda "moder jord" inom hakparentes. Brasiliens delegat hade då gjort invändningen att "Ni kan inte sätta moder jord inom hakparentes". Vi som storögt följer detta förhandlingsspel kan bara instämma...

I väntan på en fortsättning och förhoppningsvis ett lyckligt slut, med Moder Jord satt i centrum, ej inom parenteser.

Penny Davies
på plats för Diakonia i Köpenhamn