Öppnar tidningen, slås av rapporteringen. Elände och naturkatastrofer. I fokus: Australien. Det är fruktansvärt, det som sker där. Liksom i Brasilien. Men… Med risk att trötta ut alla som redan är trötta på eländesrapporter: Stora delar av Sri Lanka står under vatten just nu. En miljon människor är på flykt. De behöver också omvärldens stöd.
Tänker på den där rapporten som Diakonia la fram 2006: ”Ignorerade kriser”. Den handlar om hur vissa konflikter får stor plats i media, medan andra – som i människoliv eller annan omfattning räknat – är mycket mer omfattande, bara ignoreras. Då sa Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg: ”Människor över hela världen visar en stor solidaritet med utsatta i olika kriser och katastrofer, men människor som befinner sig i ignorerade kriser är osynliga för resten av världen. Människorättsaktivister i Kongo menar att kongoleser därför dödas två gånger, dels när de dör, dels när ingen bryr sig om att de dör.” Jag tänker att det är lite samma sak vid naturkatastrofer: De som drabbas av katastrofer som media inte belyser, får ju inte heller något omfattande stöd till att bygga upp sina liv igen.
Det är mycket fattiga människor i Sri Lanka som nu mist det lilla de ägde. De finns främst i de östra och norra delarna av landet, som också drabbades värst av kriget. De flesta av dem har flytt till släktingar eller vänner, medan runt 300 000 befinner sig i tillfälliga flyktingläger där det råder brist på det mesta.
Ringer några samtal för att få en bild av läget. Min kollega Frank Stephen, landansvarig för Diakonia i Sri Lanka, säger att det som nu sker har samma omfattning som de skador tsunamin orsakade, fast nu hann människor tack och lov sätta sig i säkerhet och därmed är dödstalen låga.
Min kollega Muru, som bor i Batticaloa, mitt i ett av de värst drabbade områdena, säger att även efter att vattnet sjunkit undan och människor börjat återvända hem, så kommer det att ta tid att bygga upp det som förstörts. Åkrar står under vatten och jordbruksredskap och fiskenät har försvunnit, så många människor kommer att få det svårt att komma igång och försörja sig igen. I de norra och östra delarna av landet finns det minor kvar sedan inbördeskriget. Dessa flyttar nu på sig, i och med att vattnet forsar fram och det blir lerskred. Vad innebär det för människor som så småningom ska flytta tillbaka och försöka bygga upp sina liv?
Och så går tanken vidare till det som en annan kollega, Christine Lejonclou, sa efter det att orkanen Ida dragit fram över El Salvador 2009: ”Det är ju egentligen inte en naturkatastrof, utan en strukturkatastrof”. I en värld där fattiga människor tvingas leva i dåligt byggda hus, byggda på bristfällig grund och på platser som är hårt utsatta, där den som inte har ekonomiska resurser har dålig tillgång till information och kunskap… Då drabbar naturkatastrofen alltid de redan mest utsatta allra hårdast. Om vi utrotar fattigdomen så skulle vi också minska på antalet drabbade vid naturkatastrofer. Tänk vilka nyheter vi skulle kunna läsa i tidningarna då…
>> Läs mer om läget i Sri Lanka på vår webbplats
>> Till Google Maps med beskrivning av läget
>> Diakonias samarbetsorganisation EHEDs bilder från översvämningarna
>> Till Groundviews med aktuell information om läget i Sri Lanka
>> Danish Demining Group röjer minor i Sri Lanka, med stöd av bl a svenska Sida
Visar inlägg med etikett naturkatastrof. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett naturkatastrof. Visa alla inlägg
tisdag 18 januari 2011
lördag 16 januari 2010
Haiti, en jordbävning för de redan drabbade
När man ser de skakande bilderna från Haiti är det svårt att inte reflektera över varför det alltid verkar vara de som redan har det svårt som drabbas hårdast. Hur människor som redan kämpar för att få sin dagliga tillvaro att gå ihop, som redan lever på gränsen till vad man kan klara plötsligt drabbas av ett ytterligare obeskrivligt slag. Ett slag som gör att man undrar hur de nånsin ska orka resa sig igen. Hur samhällen som kämpar för att bygga upp infrastruktur och civilsamhälle plötsligt igen slås i spillror. Eller hur människor som lever under brutala diktaturer plötsligt även får sin fysiska tillvaro slagen i spillror.
Exemplen förskräcker. Allt från tsunamis i Asien till stormar i Burma, jordskred i Centralamerika, torka i Afrika, jordbävningen i Iran - vi hör om det på nyheterna men orkar knappast ta in vidden av det hela...
När katastrofen kommer nära
Ibland får vi del av katastroferna genom att vi är ett resande folk, eller att katastrofen drabbar människor som lever under liknande förhållanden som vi. Det är då rubrikerna blir som störst.
När tsunamin på annandag jul 2004 skakade Sverige i grundvalarna genom sorgen och desperationen över nära och kära som försvann på andra sidan jorden där turistparadisen blev dödsfällor, så krossade den samtidigt hela tillvaron för den fattiga lokalbefolkningen i de kringliggande länderna. Och inte bara i Asien. Även människor i Somalia och andra afrikanska länder drabbades.
Ingen tyfon har varit så omskriven som när orkanen Katrina i augusti 2005 svepte in över New Orleans. Plötsligt drabbades människor som vi här i Sverige kunde relatera till, som levde ungefär som vi. När orkanen Stan orsakade mångdubbel förödelse i Centralamerika, var rubrikerna istället mycket färre.
När tusentals regelbundet dör i det ibland högintensiva, det ibland lågintensiva kriget i Kongo får man leta efter rubriker, kanske hittar man en notis.
På något sätt fortsätter det hela tiden, de som redan lider drabbas om och om igen.
Just vid katastrofer blir lidandet så uppenbart, men det är viktigt att vi också arbetar långsiktigt för att stötta och utveckla svaga och sårbara samhällen, att människor får chansen till ett värdigt liv - där inte naturens nycker ständigt kan tillåtas kasta hela samhällen i förödelse, att vi jobbar för fred i de områden där krig och konflikten gör människor skyddslösa för varje olycka som kan drabba dem, att vi kan jobba för demokrati och mänskliga rättigheter för de människor vars liv varje dag förminskas av förtryckande regimer.
En av mina kollegor har tidigare här på bloggen reflekterat över om det är natur- eller kanske i själva verket STRUKTURkatastrofer som gör att de fattiga drabbas hårdast.
Ditt stöd är viktigt!
Diakonia har ingen verksamhet sedan tidigare i Haiti, och öppnar därför ingen specifik insamling. För dig som inte redan är en regelbunden givare hoppas jag du vill stötta Diakonias långsiktiga arbete för att skapa en permanent och varaktig förändring för fattiga människor i över 30 av världens länder. Att arbeta långsiktigt med utveckling är ett oerhört viktigt sätt att förebygga fruktansvärda konsekvenser då t ex en naturkatastrof slår till:
Läs mer om hur du blir månadsgivare på http://www.diakonia.se/forandringsfadder
Läs mer om hur Diakonia arbetar vid katastrofer: http://www.diakonia.se/katastrof
För dig som vill bidra till att lindra situationen för de lidande på Haiti så finns Baptisternas Världsallians på plats genom sin hjälporganisation BWAid . Du kan också ge en gåva till Svenska Missionskyrkan eller till Metodistkyrkan som förmedlar hjälp genom The United Methodist Church.
Exemplen förskräcker. Allt från tsunamis i Asien till stormar i Burma, jordskred i Centralamerika, torka i Afrika, jordbävningen i Iran - vi hör om det på nyheterna men orkar knappast ta in vidden av det hela...
När katastrofen kommer nära
Ibland får vi del av katastroferna genom att vi är ett resande folk, eller att katastrofen drabbar människor som lever under liknande förhållanden som vi. Det är då rubrikerna blir som störst.
När tsunamin på annandag jul 2004 skakade Sverige i grundvalarna genom sorgen och desperationen över nära och kära som försvann på andra sidan jorden där turistparadisen blev dödsfällor, så krossade den samtidigt hela tillvaron för den fattiga lokalbefolkningen i de kringliggande länderna. Och inte bara i Asien. Även människor i Somalia och andra afrikanska länder drabbades.
Ingen tyfon har varit så omskriven som när orkanen Katrina i augusti 2005 svepte in över New Orleans. Plötsligt drabbades människor som vi här i Sverige kunde relatera till, som levde ungefär som vi. När orkanen Stan orsakade mångdubbel förödelse i Centralamerika, var rubrikerna istället mycket färre.
När tusentals regelbundet dör i det ibland högintensiva, det ibland lågintensiva kriget i Kongo får man leta efter rubriker, kanske hittar man en notis.
På något sätt fortsätter det hela tiden, de som redan lider drabbas om och om igen.
Just vid katastrofer blir lidandet så uppenbart, men det är viktigt att vi också arbetar långsiktigt för att stötta och utveckla svaga och sårbara samhällen, att människor får chansen till ett värdigt liv - där inte naturens nycker ständigt kan tillåtas kasta hela samhällen i förödelse, att vi jobbar för fred i de områden där krig och konflikten gör människor skyddslösa för varje olycka som kan drabba dem, att vi kan jobba för demokrati och mänskliga rättigheter för de människor vars liv varje dag förminskas av förtryckande regimer.
En av mina kollegor har tidigare här på bloggen reflekterat över om det är natur- eller kanske i själva verket STRUKTURkatastrofer som gör att de fattiga drabbas hårdast.
Ditt stöd är viktigt!
Diakonia har ingen verksamhet sedan tidigare i Haiti, och öppnar därför ingen specifik insamling. För dig som inte redan är en regelbunden givare hoppas jag du vill stötta Diakonias långsiktiga arbete för att skapa en permanent och varaktig förändring för fattiga människor i över 30 av världens länder. Att arbeta långsiktigt med utveckling är ett oerhört viktigt sätt att förebygga fruktansvärda konsekvenser då t ex en naturkatastrof slår till:
Läs mer om hur du blir månadsgivare på http://www.diakonia.se/forandringsfadder
Läs mer om hur Diakonia arbetar vid katastrofer: http://www.diakonia.se/katastrof
För dig som vill bidra till att lindra situationen för de lidande på Haiti så finns Baptisternas Världsallians på plats genom sin hjälporganisation BWAid . Du kan också ge en gåva till Svenska Missionskyrkan eller till Metodistkyrkan som förmedlar hjälp genom The United Methodist Church.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
