En ny 'approach' till Mellanösten

Kanske är en av de viktigaste utmaningarna för världens fred, säkerhet och utveckling relationerna mellan öst och väst. Vi såg hur mycket dåligt den förre amerikanska presidenten George W. Bush ställde till med i relationerna med den muslimska världen, framför allt i Mellanöstern. Den nye amerikanske presidenten Barack Obama talar om 'förändring', om en ny mer ödmjuk 'approach' till omvärlden. Han vill föra en dialog med länder som Iran och Syrien. Dessutom vill han aktivt främja fred i Mellanösten, speciellt mellan israeler och palestinier. Än så länge större dock policyförändringar med sin frånvaro, men skiftet väntas ske gradvis.

Jag tänker ofta på att västvärlden måste förändra sitt förhållningssätt till Mellanöstern. Att lyssna, föra dialog, respektera varandra, förstå kulturella olikheter och finna gemensamma vägar framåt. Jämför hur mycket tid och kraft som har lagts ned av västerländska politiker och framför allt affärsmän att förstå kulturella skillnader i öst- och sydostasien. Hur många böcker, studier och manualer har inte gjorts om att 'göra affärer' i Japan, Kina etc. Frågan är om lika mycket tid och kraft har lagts ner på att förstå kulturen och söka ett framgångsrikt angreppssätt i främre Asien, dvs. i Mellanöstern?

Men även om man kommer med goda intentioner från väst, visar respekt, öppenhet och förståelse, så kan man lätt utnyttjas. Egenintressen och 'hidden agendas' florerar ofta i kölvattnet av ödmjukhet och humanitet. Respekt och förståelse måste därför vara ömsesidigt, detta är hela grunden för mänskliga relationer. Ord och handling måste också föras samman, annars faller trovärdigheten. Det gäller såväl på högsta politiska nivå som på gräsrotsnivå.

Mellanöstern är en oerhört komplex region. Vi från väst har oerhört mycket att vinna på en ny 'approach' gentemot denna region, även för världens fred, säkerhet och utveckling. Respekt, öppenhet och förståelse måste kopplas samman med tydlighet, ärlighet och handlingskraft.

Det finns mycket gemensamt mellan öst och väst, mellan islam, kristedom och judendom, samt mellan vanliga människor i båda regionerna. Detta måste vi främja och jobba för.

Ett uselt tal av en usel president

En usel president håller ett uselt tal och förstör något som kunde varit en viktig konferens.

Irans president Mahmoud Ahmadinejad är knappast en person som överhuvudtaget borde få vara med på en konferens för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Att han använder tillfället till att hetsa mot världens judar och att säga att staten Israel inte har rätt att existera, är naturligtvis dels ett desperat försök att vända bort det egna folkets ögon från hans misslyckade regim och dels ett försök att vinna sympati i Arabvärlden.
Det innebär också att han inleder konferensen med att istället främja rasism, antisemitism och intolerans, tyvärr ser han nog inte det som nåt problem.

Israels politik i de ockuperade palestinska territorierna, den systematiska diskrimineringen av palestinierna, rättslösheten hos den palestinska befolkningen, landstölder, trakasserier med mera är värda all kritik och måste upphöra. Men det betyder inte att staten Israel inte har rätt att existera, eller legitimerar hets mot världens judar.

Rasism och främlingsfientlighet är en fruktansvärd farsot som kostat mänskligheten miljoner döda och obeskrivliga lidanden. Rasismen och främlingsfientligheten växer precis som en parasit i tider av oro och ekonomisk nedgång. Nu om någonsin hade kraftfulla insatser från världen länder för att bekämpa rasismen varit på sin plats, FN-konferensen hade kunnat bli ett tillfälle att konkretisera sådana insatser.

Istället har konferensen redan innan öppnandet förvandlats till ett spektakel där bisarra idéer om förbud mot religionskritik, och lika bisarra diktaturer, drivit lekstuga.

Ur den synvinkeln var det rätt att tåga ut när Ahmadinejad tog till orda, ur samma synvinkel hoppas vi att världens demokratier återvänder till samtalet när Ahmadinejad lämnat konferensen, att de tar tillbaka agendan och återför den till de viktiga frågor konferensen skulle ha handlat om.

Nu är det inte tid för de demokratiska länderna att lämna walkover till Ahmadinejad och hans gelikar.

Joakim Wohlfeil, Diakonia