Världen är religiös och en sekulär svensk är ett ufo på de flesta ställen där Diakonia finns. Kanske är det bara i det religiöst illitterata Sverige som man kan se religion som antingen en källa till konflikt och elände eller en ren privatsak. För de allra flesta människor hänger religion samman med alla andra delar av livet. Därför måste religion ses som en avgörande aspekt av utvecklingsarbete.
Problemet är bara att det främst är de kristna biståndsorganisationerna i Sverige som försöker lyfta frågan. Idag får jag intrycket att SIDA och politiker först och främst tänker om religion och utveckling på följande sätt: det är OK om kristna organisationer genomför bistånd, bara man inte blandar ihop utveckling och evangelisation. Tänk så mycket mer spännande det vore om SIDA närmade sig tros-baserade organisationer med en annan inställning, nämligen: Hur ska vi utnyttja er specialkompetens på detta avgörande område. Hur ska vi använda era unika kontaktnät för att kunna driva utvecklingsarbete på bästa sätt. Sekulärt svenskt biståndsarbete saknar en språknyckel i utvecklingsarbetet som de trosbaserde organisationerna har.
På tisdagen höll tidningen DAGEN ett seminarium i Visby med företrädare från SIDA, Centerpartiet, Vänsterpartiet , Diakonia och PMU. Kanske bidrog detta seminarium till att lyfta frågan ett litet steg högre i debatten. På seminariet presenterade Dr Carole Rakodi, University of Birmingham, några resultat från ett snart avslutat forskningsprojekt om religion och utveckling. Projektet har finansierats av DFID, den engelska motsvarigheten till SIDA. Ett första steg för att ta frågan vidare är att SIDA noga läser de engelska forskningsresultaten.
Petter Jakobsson
skip to main |
skip to sidebar
