Hälsningar från MR-dagarna i Luleå, där jag är en bland 3800 andra deltagare!
Här har människor från jordens alla hörn samlats för att hämta inspiration och dela information om mänskliga rättigheter. Här finns representanter från små lokal projekt, organisationer som arbetar för rätten till rent vatten, till stora internationella aktörer som UNIFEM, Röda Korset, Svenska kyrkan. Här finns Diakonia och inte minst våra härliga ombud från de lokala församlingarna.
Mötet inleddes med samisk jojk. När jag ser alla vackra samiska dräkter och de stolta bärarna, så är det en stark symbol för hur ett glömt folk i vårt eget land under detta möte får ta plats och visar på den rikedom som Sverige har av mångfald och kultur. Jag kände mig stolt över att det finns så mycket vackra jojkar i vårt land. Det känns samtidigt synd att jag inte fick lära mig jojka när jag gick i skolan, på samma sätt som de samiska barnen fick lära sig att sjunga på sitt andra språk svenska. Men det är kanske inte för sent. Det var en skolkör från Luleå som jojkade i kör, en fin hyllning till vår samiska befolkning och hur de berikar vår gemensamma kultur.
De flesta etniska minoriteter lever i olika ”norrbottniska” avlägsna hörn i världen. Ibland lever de frivilligt i avskildhet, men ofta är de drabbade av diskriminering. I mitt sällskap under MR-dagarna har jag två biståndsarbetare från Norra Thailand, Kaesai och Ferry som själva tillhör minoritetsfolket Lahu. Under Diakonias seminarium idag berättade de om de svårigheter etniska minoriteter i Thailand har att få medborgarskap och den diskriminering de utsätts för. Många barn får inte gå i skolan, har inte rätt att resa fritt i landet, kan inte få lagliga jobb och därför blir de hänvisade till lågbetalda och farliga arbeten. I värsta fall hamnar de i händerna på människohandlare och säljs till bordeller där de utnyttjas som sexslavar. Ferrys organisation arbetar med flickor som råkat ut för detta.
Ferry och Kaesai njöt av samernas sång. Jojken påminner om hur de gamla från deras folk brukade sjunga när de var små. Vi pratade om hur samernas diskriminerats i Sverige, men också om hur samerna numera har ett eget sameting för att fatta beslut om frågor som rör dem och för att skapa ökad respekt för samernas mänskliga rättigheter. Vi konstaterade att de behövs motsvarigheten till sameting också i Norra Thailand och många andra ställen i världen. Det känns helt rätt att mötet hålls i Luleå. Norrbotten är Sveriges medelpunkt när det gäller etniska minoriteter. Här är det Stockholm som är i periferin.
Att jobba för mänskliga rättigheter är en lång kamp. För små folk runt om i världen kan kampen verka tung och ensam. Inledningstalarna för mötet idag började med att säga att var och en av oss har en viktig uppgift som människorättsaktivister. Vi fick en norrländsk liknelse som visdomsord att ta med oss i denna kamp. ”Alla ni som tror att ni är för obetydliga, tänk då på den lilla myggan som tagit sig in i sovrummet i sommarnatten”. Många myggor tillsammans blir en myggsvärm.
Kaesai och Ferry och alla etniska minoriteter som kämpar för att era rättigheter, ni är inte ensamma vi vill kämpa tillsammans med er!
Hälsningar från Margareta ”Myggan” Koltai,
Regionsekreterare för Diakonias arbete i Asien, med inriktining på metod och programutveckling
Läs mer om MR-dagarna på Diakonias webbplats
För media: Ladda ner bilder på Diakonias internationella gäster till MR-dagarna
Läs mer om MR-dagarna på arrangemangets hemsida
skip to main |
skip to sidebar
