Trots all den aktivitet och alla de parallella möten som just nu hålls här på klimatkonferensen i Poznan verkar det inte som om förhandlingarna kommer någon vart. Mötet har beskrivits som världens största väntrum, men samtidigt hör det lite till förhandlingsspelet att det är svårt att komma fram till någonting förän mot slutet när alla börjar bli lagom mörbultade av att ha förhandlat i flera veckor...
Imorgon kommer ministrarna att finnas på plats för att höja temperaturen på förhandlingarna. Från Sverige kommer både statsministern och miljöministern ha möjlighet att tala. Ett flertal möten mellan olika ministrar och delegationer kan förhoppningsvis ge den politiska energikick som behövs för att föra förhandlingarna framåt. EU har varit delvis handlingsförlamat här i Poznan, eftersom man ännu inte kommit överens i Bryssel om EU:s energi- och klimatpaket som sätter mycket av ramarna för vad EU kan bidra med. Därför är det extra viktigt att de svenska ministrarna ger tydliga politiska signaler om att:
1) Sverige inser allvaret i klimatkrisen och att ny forskning visar att vi måste höja ambitionsnivån i förhandlingarna rejält från de nivåer som nu diskuteras. Att tackla klimatförändringarna är avgörande för om vi ska kunna utrota fattigdomen i världen.
2) Sverige är berett att bidra med sin del, baserat på vårt historiska ansvar och ekonomiska förmåga, för att finansiera och underlätta teknikspridning och anpassningsåtgärder i utvecklingsländerna.
3) Sverige inte anser att finanskrisen är ett hinder för ett ambitiöst klimatavtal, utan snarare tvärtom – stora klimatinvesteringar och skapandet av gröna jobb är vägen ur finanskrisen.
Väntan fortsätter, men den som väntar på något gott… Jag väntar på ett ambitiöst och rättvisemärkt resultat från Poznan!
skip to main |
skip to sidebar
