Diakonia välkomnar regeringens skrivelse om resultat i biståndet som presenterades idag. Vi välkomnar också ambitionen att ständigt förbättra redovisningen av vad biståndet faktiskt åstadkommer till våra folkvalda och till allmänhet.
Diakonia har tillsammans med partner och folkrörelser världen över på olika sätt under många år arbetat med att förbättra resultatet av biståndets insatser, men även för att alla politikområden ska bidra till och inte motverka det som biståndet vill åstadkomma.
Vi har till exempel arbetat för att Internationella Valutafondens (IMFs) villkor på fattiga länder ska gynna fattigdomsbekämpning. Just för att vi vill se resultat för fattiga människor så har vi ställt oss kritiska till de makroekonomiska villkor IMF ställt på fattiga länder som, enligt IMF:s oberoende utvärderingsorgan, resulterat i att biståndet istället för att rädda liv gått till att bygga upp valutareserver eller till att betala av interna skulder. Här har IMF på senare tid delvis hörsamma kritiken och delvis ändrat en del av de makroekonomiska villkoren i och med att finanskrisen drabbar fattiga länder.
Vi har också stött partners arbete med att bekämpa fattigdom och att ställa sina beslutsfattare till svars för att de ska prioritera fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter och miljöhänsyn över kortsiktiga särintressen. På vår hemsida finns en inspirerande lista med exempel på arbete som våra partner genomfört de senaste tre åren. Där kan du också läsa om Diakonias mycket omfattande arbete för att säkerställa att de biståndspengar vi kanaliserar faktiskt ger resultat.
Det är dock viktigt att komma ihåg att biståndet inte är och kan aldrig vara lösningen på världens utmaningar i form av fattigdom och marginalisering. Detta påpekades av Gunilla Carlsson då hon på dagens presskonferens påpekade att bistånd måste ses i sitt sammanhang och att andra politikområden och biståndet måste samverka.
I det perspektivet är det absurt att resursflödena från fattiga länder till rika är mycket större än tvärtom. Varje år försvinner mellan 500 – 800 miljarder dollar från utvecklingsländer i så kallad kapitalflykt där den största andelen, två tredjedelar, kan härledas till olika typer av laglig skatteflykt av kommersiella aktörer, ofta via skatteparadis. Så länge detta fortgår kan biståndet, som totalt uppgår till knappt ca 100 miljader dollar per år, endast lappa och laga. Här behövs en samstämmig politik för global utveckling från rika länder.
Det är också därför det är så viktigt att analysera resultaten av hela politiken utifrån ett fattigdoms och utvecklingsperspektiv. Diakonia hoppas att vi kommer att få se fler resultatskrivelser om Sveriges politik för global utveckling (PGU) såväl som biståndet framöver.
Penny Davies, expert finansiering för utveckling, Diakonia
skip to main |
skip to sidebar
