Idag är det på dagen 30 år sedan ärkebiskop Oscar Romero mördades i El Salvador. Några år senare besökte jag den kyrka i San Salvador där han sköts. Jag stod på den plats där biskop Romero stod då skottet föll. Han sköts genom kyrkfönstret, mitt under nattvardsgudstjänsten, då han var i färd med att dela ut bröd och vin.
Brödet var i Romeros fall inte bara en symbol, det präglade bokstavligt hans gärning. Han krävde bröd åt folket. Och ett stopp för krig och förtryck. Något som uppfattades som så hotfullt att man mördade honom.
Kort innan Monseñor Romero mördades mottog han ett pris av Diakonia för sina insatser för mänskliga rättigheter. Tackbrevet han skrev till Diakonia är daterat den 20 mars 1980, endast ett par dagar före hans död. Diakonia var alltså på plats. Idag, 30 år senare, är vi fortfarande kvar och mycket har hänt.
De organisationer som redan då kämpade för mänskliga rättigheter finns kvar. De fortsatte att arbeta under hela kriget och många av dem fick sätta livet till i kampen för rättvisa. Efter kriget stöttade våra samarbets-organisationer processen med Sanningskommissionen. Ett par dagar efter kommissionens offentliggörande stiftades en amnestilag som omöjliggör lagförandet av skyldiga till MR-övergrepp. Den regering som då satt vid makten vägrade konstant att uppfylla rekommendationerna och de domar som den interamerikanska MR-domstolen har utfärdat mot den salvadoranska staten. Istället har en byst rests över mannen som tog beslutet om mordet på biskop Romero och ett armémuseum har uppkallats efter den man som lät massakrera cirka tusen personer i El Mozote.
Det civila samhället samlade in pengar och erhöll stöd från organisationer som Diakonia för att bygga den mur som i dag namnger mer än 25 000 civila offer för kriget. Detta är idag en viktig plats för dem som inte vet vart deras anhöriga tog vägen och inte har någon grav att gå till.
Med den regering som tillträdde den 1 juni 2009 har det äntligen börjat hända saker. Nu finns ett viceministerium som ska se till att staten uppfyller MR-domarna, krigsskadade ska få pensioner, en kommission ska officiellt utreda de försvunna barnens öde och presidenten har bett om förlåtelse för statens övergrepp.
Mordet på ärkebiskop Romero kan tyckas meningslöst. Att det är så enkelt att tysta en röst. Men man kunde inte tysta Oscar Romero. han krävde bröd och rättvisa åt folket. Han tog ställning för de fattiga och förtryckta. Han stod för den kristna grundsyn som Diakonia vill verka i och känner stor gemenskap med. Som han själv sade, i mars 1980, när han berättade att han mottagit dödshot:
"Om de dödar mig kommer jag att återuppstå bland det salvadoranska folket.
Om hoten skulle bli verklighet, erbjuder jag Gud mitt blod för El Salvadors frälsning och återuppståndelse från detta ögonblick.
Martyrskapet är Guds nåd, som jag inte tror mig förtjäna.
Men om Gud accepterar att mitt liv offras, vill jag att mitt blod ska utgöra
fröet till friheten och ett tecken på att hoppet snart ska bli verklighet.
Min död, om Gud accepterar den, blive för mitt folks frihet och som ett vittnesbörd om hopp inför framtiden.
Ni kan säga, om de dödar mig, att jag förlåter och välsignar dem som gör det.
På det sättet kommer de att bli övertygade om att de slösar bort sin tid.
En biskop dör, men Guds kyrka, som är folket, kommer aldrig att dö."
Bo Forsberg, generalsekreterare Diakonia
skip to main |
skip to sidebar
