I julklapp vill jag ha… en nyanserad biståndsdebatt!

Under de senaste åren har vi haft en polariserad biståndsdebatt i Sverige, ofta präglad av en orimlig pessimism. Inte sällan har det helt saknats tilltro till biståndets möjlighet att bidra till utveckling. För mig, som dagligen möter människor som med hjälp av svenskt bistånd åstadkommit viktiga förändringar, känns kritiken ofta missriktad. Biståndet är utan tvivel ett viktigt verktyg i kampen mot fattigdom, svält, sjukdomar och bristande utbildning. ..

Orimliga invändningar
Ibland angrips biståndet för att dess effekt på den ekonomiska tillväxten på nationell nivå inte kan bevisas: "Trots decennier av bistånd är Afrika fortfarande underutvecklat", kan det heta. Men sådana invändningar är orimliga. Mekanismerna bakom tillväxt är alltför komplexa för att en enskild faktor (biståndet) ska kunna lastas.

Vad det däremot finns ett starkt stöd i forskning och vederhäftiga utvärderingar är att konkreta biståndsprojekt leder till önskade resultat:

• Insatser mot malaria eller hiv leder till färre smittade.
• Bistånd till utbildningssektorn leder till högre läs- och skrivkunnighet.

Det finns dessutom goda anledningar att tro att bättre hälsa och satsningar på utbildning har effekter på tillväxten, genom att fattiga människor förmåga att delta i produktiva ekonomiska aktiviteter stärks.

Biståndet undergrävs om inte politiken samordnas
Vad som ofta slår mig är hur viktigt det är att biståndet inte undergrävs av andra politikområden. Det kanske mest uppenbara exemplet är när EU:s handels- och jordbrukspolitik, som har försämrat villkoren för att producera i och exportera från fattiga länder. Detta samtidigt som Europa bidragit med bistånd för att skapa ekonomisk utveckling.

Ett annat exempel är när effekten av demokratibistånd till ett land riskerar att undergrävas av vapenexport till samma land. Vapen för miljardbelopp till militärdiktaturer bidrar inte till demokratisering och fattigdomsbekämpning precis. Och samtidigt som biståndsmedel satsas på att anpassa fattiga länder till ett förändrat klimat fortsätter givarländernas investeringar i storskaliga, fossila energiprojekt.

Ett annat viktigt område där biståndet undergrävs är kapitalflykten: Samtidigt som vi ger bistånd försvinner enorma summor från utvecklingsländerna i form av kapitalflykt till rika länder eller skatteparadis. So ett exempel: 2006 skedde en kapitalflykt på upp till 1 000 miljarder dollar, det vill säga ungefär tio gånger det globala biståndet under samma år.

Vi antar utmaningen!
Vi inom Diakonia och andra frivilligorganisationer måste också bli bättre på att konsekvent tillämpa ett rättighetsperspektiv i förhållande till de människor vi vill stödja. För att vara säkra på att vi är på rätt kurs och upprätthåller kvaliteten i vårt arbete måste vi också fortsatt regelbundet underkastas oberoende granskning och utvärdering - både från våra samarbetsparter i syd och från givare och statliga finansiärer. Det är en utmaning som vi antagit.

En annan utmaning är att nyansera den svenska biståndsdebatten. Det gör vi bland annat genom en seminarieserie om biståndets kvalitet och effekter samt sajten Därför Bistånd. Nu hoppas vi också att de svenska biståndsdebattörerna antar utmaningen och att vi har en konstruktiv och lärorik debatt att se fram emot.

Magnus Walan, Diakonia

>> Läs vår debattartikel om den klichéartade biståndsdebatten på Newsmill


>> Besök vår nya sajt Därför bistånd

Befolkningen sårbar i östra Burma

Burma har trots stora naturresurser en mycket fattig befolkning. Landet hamnar i år på plats 132 på FNs välkända fattigdomslista UN Human Development Index.

FNs lista handlar så klart om människors inkomster. Men den tar också hänsyn till saker som hälsa och utbildning. En annan sak som ingår är säkerhet, något som i praktiken innebär en jämförelse av länders antal flyktingar mm. I många fall bygger FN sin statistik på nationella databaser men i fall som Burma, då dessa är osäkra källor, använder man de alternativ som finns att tillgå.


Thailand Burma Border Consortium (TBBC) publicerar årligen imponerande studier som minst sagt kompletterar nationell statistik i östra Burma. 2010 års studie om flykt, fattigdom och säkerhet publicerades nyligen. TBBC har samlat data per hushåll i samarbete med lokalbefolkningen i områden som under många år härjats av våldsamma konflikter mellan militärjuntan och beväpnade etniska minoriteter. Det är inte förvånande att studien kan presentera trovärdiga siffror som skiljer sig från den nationella statistiken.


Studien beskriver fattigdomsnivåer som är bland de mest allvarliga som hittills uppmätts i Burma. I ett av områdena svarade hälften av de intervjuade att de förlorat sitt levebröd under de senaste sex månaderna på grund av tvångsförflyttning, tvångsarbete, eller begränsad rörelsefrihet. Enligt nationell statistik finns inte denna fattigdomsnivå i östra Burma.


Det finns fler bidrag. Under ledning av Mae Tao Clinic samlade en grupp organisationer under 2009 in information om hälsa. Rapporten Diagnosis Critical – Health and Human Rights in Eastern Burma innehåller uppgifter om befolkningsgrupper i östra Burma där 41% av barnen var undernärda och där 60% av dödsfallen bland barn under fem föregicks av sjukdomar som går att bota.


TBBC och andra organisationer lyckas samla grundläggande och viktig information från östra Burma. En framgångsfaktor är att man verkar och har förtroende som humanitär aktör, framför allt tack vare det omfattande arbetet i flyktingläger i Thailand längs gränsen till Burma. Arbetet med flyktingarna i lägren bygger på att de själva har en fortsatt aktiv roll i sin egen överlevnad. Den förtröstan och initiativrikedom som finns i lägren beskrevs senast på ett personligt sätt av modellen och skådespelerskan Lily Cole i The Guardian.


Naturligtvis existerar det en överlevnadsinstinkt och initiativrikedom också i de mest utsatta områden i östra Burma. En ILO anställd som arbetar för att återföra barnsoldater till sina föräldrar beskriver under en intervju, publicerad av Omvärlden, att burmeser är världsmästare i riskanalys. I en publikation från brittiska tankesmedjan Chatham House beskrivs människor i sydöstra Burma på likande sätt, som sofistikerade experter på överlevnad.


Sårbarhet är inte detsamma som oförmåga att försöka skydda sitt levebröd eller om möjligt förbättra sin livssituation. Men givet de fruktansvärda omständigheter under vilka människor i östra Burma lever och landets ledares misskötsel av nationella tillgångar, krävs fortsatt internationellt humanitärt stöd både på den burmesiska och thailändska sidan av gränsen. Detta i kombination med att inhemska oppositioner och civilsamhällets organisering erhåller stöd och landets självutsedde ledare – i militär eller civil skepnad – utsätts för påtryckningar. Makteliten saknar tydligen inte kapital. Nyligen publicerade The Telegraph uppgifter från Wikileaks om att juntaledaren Than Shwe 2009 planerat att köpa fotbollslaget Manchester United för en miljard US dollar.

Diakonia är en av elva medlemmar från nio länder i TBBC och bidrar sedan många år med ekonomiskt stöd och erfarenhet till konsortiet.

Petra Zäther Strader, regionsekreterare för Diakonias arbete i Asien

Vallfartsort och fredszon

Utanför kyrkoområdet i Madhu står en skylt som kungör på tre språk: DETTA ÄR EN HELIG PLATS. BÄR INTE VAPEN HÄR! Kyrkan i Madhu har kallats Sri Lankas Lourdes. Människor vallfärdar hit i stora skaror. De senaste hundra åren har det för det mesta handlat om hundratusentals årligen. Under kriget kom det att bli tillflyktsort för krigsflyktingar. Det fanns en informell överenskommelse från krigförande parter att respektera platsen som vapen- och krigsfri zon.

Det första jag ser när jag stiger in i kyrkan är den berömda Madonnan av Mantai som tronar ovanför altaret. Hon fördes till Madhu av katoliker från Mantai som ville rädda både sig själva och madonnan undan religionsförföljelse på 1660-talet, då reformerta kristna förföljde kristna av romersk-katolsk tro. Madonnan av Mantai kom således själv till Madhu såsom flykting en gång i tiden. Hon anses besitta särskilda helande krafter och är huvudanledning till att människor vallfärdar hit. Därmed har hon lyckats ena inte endast kristna av olika slag. Till Madhu vallfärdar sedan länge människor av alla religiösa och etniska tillhörigheter i Sri Lanka: buddhister, hinduer, muslimer och kristna. Då fredssamtal och vapenvila stod för dörren (2001) var Madonnan av Mantai ute på ”pilgrimsresa för fred”, en sorts turné i landet, och drog då till sig stora skaror överallt dit hon kom.

Madhu har blivit känd som fredszon och fredskyrka. Fredskyrka kan man vara på många olika sätt. Jag tycker att Madhu kan tjäna som inspiration på tre punkter:

1.Ett tydligt NEJ till vapen och en påminnelse om hur konkret ett sådant ställningstagande är (såsom vapenhusen i gamla kyrkor där man bokstavligt talat ska lämna ifrån sig alla eventuella vapen innan man går in i kyrkan). Nyligen har kyrkorna i Sverige uppmärksammat årets Globala vecka med tema vapenhandel som förhoppningsvis gett många därhemma inspiration till konkret handling.
2.En fristad för människor på flykt. Under särskilt svåra tider har det skydd kyrkan i Madhu kunnat erbjuda såsom i princip fredad från attack (med särskilt skydd enligt internationell rätt och i det här fallet efter särskilda informella överenskommelser) kompletterats med internationell preventiv närvaro. Den världsvida kyrkan kan också vara engagerad i internationell preventiv närvaro på flera olika sätt – det ekumeniska följeslagarprogrammet i Israel och Palestina är ett välkänt exempel.
3.Trygg förankring i den egna traditionen förenad med en radikal och chosefri öppenhet gentemot människor av annan tro.

Rättvisa detaljer i Cancun

Klimatmötet i Cancun har startat. Förväntningarna är nedskruvade, men behovet av ett rättvist och ambitiöst avtal är viktigare än någonsin.

Vi kan inte förvänta oss en heltäckande överenskommelse i Cancun. Men viktiga steg måste tas för att möjliggöra en överenskommelse i Sydafrika nästa år.

Finansiering är ett sådant viktigt steg. Utvecklingsländer behöver medel för att anpassa sig till det ändrade klimatet. Och för att på sikt kunna minska sina utsläpp. Det handlar om stora belopp som måste fram – snabbt och förutsägbart.

Skatt på flyg- och sjötrafik
En potentiell inkomstkälla, som kan bidra till finansieringen, är en skatt på flyg- och sjötrafik. En sådan skatt slår två flugor i en smäll. Det skulle göra en flygbiljett något dyrare, vilket är en dålig nyhet för en partysugen stockholmare som vill resa till Barcelona under en weekend. Men ett minska resandet är bra för klimatet och därmed för mänskligheten i stort. Och den extra skatten skulle totalt uppbringa 70 miljarder kronor per år för att bekämpa klimatförändringarna.

Ur ett klimaträttviseperspektiv är svaret självklart: Vi behöver skatten! Eller??

Klimaträttvisa ligger också i detaljerna. Diakonia driver, tillsammans med andra organisationer i Cancun, både att skatten blir verklighet och att den är rättvis. Skatten har debatterats inom klimatförhandlingarna i 14 år utan att ett beslut har tagits. Men nyligen gav FN ut en rapport kring nya typer av finansieringskällor. I denna nämndes skatt på flyg- och sjötrafik, vilket har gjort frågan aktuell igen.

Diakonia: De rika länderna ska betala
Hur texten formuleras har potentiellt enorma effekter på världen. Ska exempelvis alla länder omfattas? Diakonia vill att de minst utvecklade länderna inte ska betala skatten. Och genom en återbäring ska inget utvecklingsland förlora på att det blir dyrare med exempelvis export och turism.

Nuvarande förhandlingstext innehåller inga detaljer. Den ger bara ett uppdrag till de FN-myndigheter som är ansvariga för flyg- och sjötrafik att ta fram ett förslag för hur skatten ska bli verklighet. Så under Cancun läggs förhoppningsvis grunden för texten. Under en nattmangling kan en ny formulering komma till. En annan formulering kan skapas i ett informellt samtal mellan förhandlingsdelegationerna. Ett antal negativa kommentarer från världens mäktigaste länder i plenisalen kan också fälla hela förslaget. Vi i civila samhället är med och försöker påverka.

Tänk er förhandlingsspelet som en hög med pusselbitar. Pusslet måste läggs och det snabbt – vi behöver sätta press på beslutsfattarna. Men samtidigt får vi inte tvinga ner bitarna där de inte passar – varje förslag måste granskas utifrån ett klimaträttviseperspektiv. Ytterst sett handlar det om att varje mening i förhandlingstexten har betydelse för vår framtida värld. Skatten på flyg- och sjötransporter hoppas vi blir en rättvis pusselbit i ett kommande globalt klimatavtal.

/Andreas Ulfsax, policyrådgivare klimat, på plats i Cancun

>> Läs mer om klimatmötet på Diakonias webbplats
>> Diakonias sex punkter för ett rättvist klimatavtal
>> Kyrkans tidning intervjuar Andreas Ulfsax om hur det går på klimatmötet (6 december)