Inför internationella aidsdagen 2008

Den 1 december är det internationella aidsdagen. Män och kvinnor tillsammans kan göra skillnad i hiv-epidemin!

Redan i början av år 2000 skrev FNs aidsorgan UNAIDS att män kan förändra hiv-epidemins inriktning. Det årets kampanjtema handlade om mäns aktiva deltagande i förebyggande av hiv-epidemins spridning. Kvinnor har sedan hivs intåg i människors privata och offentliga liv varit aktiva, både som offer och aktörer. Hiv och aids har blivit en ”kvinnofråga” på samma sätt som jämställdhet tenderar att vara det, på grund av övervikten av professionella kvinnor som engagerat sig i frågan.

Hur ser det då ut idag, åtta år senare? Har männen ändrat inriktningen på epidemin och har män ökat sitt aktiva deltagande? Det finns ingen statistik som kan ge oss svar på de frågorna.
Däremot så har hiv ökat bland kvinnor och flickor i förhållande till män sedan år 2000 (källa: UNAIDS).

Varför är det så viktigt att specifikt lobba för just mäns deltagande? Jo, för att den ojämnlika situationen mellan kvinnor och män är den största drivkraften för hiv-spridningen.

• Makten över den egna kroppen, sin sexualitet, familjeplanering och sexuella relationer ligger hos männen.
• Makten över sociala och ekonomiska prioriteringar som gäller hälso- sjukvård, utbildning, tillgång till samhällsservice, tillgång till arbetsmarknad och politiskt beslutsfattande ligger hos männen.

Sammanfattningsvis: Makt över prioriteringar och beslut som gäller sociala och ekonomiska faktorer, alltifrån familjenivå till samhälls-, nationell, och internationell nivå, ligger generellt sett hos männen i vår globala värld. Männen har makten att ta de rätta besluten och att släppa in kvinnor på beslutsfattande nivåer. Men framförallt – män och kvinnor tillsammans är en oslagbar kombination om vi vill förändra hivs ansikte och få kontroll över spridning och samhällsekonomiska konsekvenser.

Milleniummålet som handlar om jämställdhet, är alltså den viktigaste komponenten i kampen mot hiv. Är det så enkelt? Ja, jag tycker det.

Läs mer om Diakonias arbete med hiv- och aidsfrågor på kampanjsajten "Tro, hopp och hiv"

Mirjam Dahlgren,
Diakonias samordnare för hiv- och jämställdhetsfrågor

Hallå manliga kollegor, vänner och partner! Var är ni?

Jag har nyss kommit hem från ett globalt Diakoniamöte om hiv/aids med genusperspektiv i Maputo, Moçambique. En av de största drivande krafterna i hiv-spridningen är ojämlikhet och brist på respekt för mänskliga rättigheter och demokrati - främst för kvinnor. Diskussionerna svallade om vilka manliga respektive kvinnliga egenskaper/karakteristiska som drev på epidemin eller hade förebyggande effekter på spridningen. Vi ser en feminiseringen av hiv-epidemin - antalet kvinnor och flickor som drabbas ökar i förhållande till män.

Det finns många faktabaserade exempel på detta. t.ex. En gift kvinna i södra Afrika löper störst risk att bli smittad av hiv. Det traditionella förebyggande arbetet har ofta byggt på ABC-metoden, där A står för Abstinence (avhållsamhet), B för Be faithful (var trogen) och C för Condoms (kondom). Detta är ett typiskt enkönat perspektiv eftersom kvinnor inte fullt ut kan bestämma vare sig över sin kropp och sexualitet, när och om de vill ha sex och huruvida det ska ske med eller utan kondom. Särskilt inte om de är gifta. Det är större risk för en gift kvinna att bli smittad än en ogift, eftersom män ofta har utomäktenskapliga förbindelser och valet att använda kondom helt kontrolleras av männen.

Jag har arbetat av och till sedan slutet av 1980-talet med hiv och aids och har alltid inkluderat ett jämställdhetsperspektiv. Människor dör, familjer och samhällen sätts i konkurs. Vilka har engagerat sig i dessa frågor? Jo, nästan uteslutande kvinnor. På alla möten och i alla nätverk samlas kompetenta engagerade kvinnor och vi ropar samfällt efter männens perspektiv och kunskap för att bekämpa den här sociala och ekonomiska katastrofen.

Kvinnor utgör 51 procent av jordens befolkning och utför 66 procent av allt arbete, men får endast 10 procent av inkomsterna och äger bara 1 procent av egendomarna. Var är rättvisan i detta??? Den ekonomiska makten ligger helt utanför kvinnors möjligheter vilket är avgörande när det gäller tillgång till mänskliga rättigheter och likvärdigt deltagande i demokratiska beslutsprocesser. Och var tas resurs- och finansiella prioriteringsbeslut - och av vem/vilka? Inte där kvinnor är i majoritet eller ens i närheten av jämlik representation.

Jag var på möte på UD i torsdags förra veckan. Det gällde resolution 1325 (FN:s säkerhetsresolution som skall bevaka att kvinnor skall vara med i beslutande organ på alla nivåer, i konflikt, fredsförhandlingar , post-konflikt etc) samt nya resolutionen 1820 (mot sexuellt våld i krig/konflikt). Regeringens handlingsplan skall revideras och folkrörelser var inbjudna att bidra med förslag. Enbart kvinnor på plats. Mycket kompetenta, erfarna och outtröttliga efter många års kamp. Samtidigt ska inom kort fyra politiska ledare utses i EU, men inte en enda kandidat är kvinna! Bland 250 miljoner kvinnor i medlemsländerna har ingen tillräckligt kompetent hittats/utsetts!!! FN har kommit längre än EU vad det gäller kvinnlig representation.

Listan är lång när det gäller exempel på bristande demokrati och mänskliga rättigheter för kvinnor.

Vad är genus? Det betyder kön. Vad är jämställdhetsarbete? Den allmänna uppfattningen och där vi sätter in resurser är i arbetet för att ge kvinnor rättvisa och delaktighet i beslutsfattande processer på alla nivåer både i arbetsliv och privat. Självklart ska vi fortsätta med det. Men jämställdhet är inte en enkönad process. Det finns en andra hälft i detta - männen och deras rätt och ansvar att delta med manliga perspektiv i jämställdhetsarbetet.

Så, ni män - ta er plats i detta demokrati- och rättighetsarbete. För det är ju det som det i grunden handlar om: demokrati och mänskliga rättigheter.