I morse vaknade jag på ett hotellrum i Beirut till nyheten om att raketer har skjutits från södra Libanon in i norra Israel. Nej, inte hit också, inte nu igen, var min första tanke. Låt inte kriget sprida sig till Libanon också. Låt inte folket i Libanon återigen få uppleva samma förödelse som för två år sedan i kriget mellan Israel och Hizbollah.
På gatorna i Beirut spred sig snabbt oron och paniken. Trafiken blev hårdare och tätare. Människor var påtagligt nervösare. I södra Libanon sades att många redan börjat packa sina väskor för att vara redo att fly. Många från övriga delar av landet tvekade att ta bilen till Beirut, rädda att israeliska flygvapnet omgående skulle bomba vägar och broar. Alla pratade plötsligt om minnen och erfarenheter från kriget 2006.
Under de senaste dagarna har det spekulerats hur Hizbollah skulle agera kring kriget i Gaza. Även om retoriken varit tuff och hård från dess ledare Hassan Nasrallah, ansåg de flesta det nästan otänkbart att Hizbollah skulle dras in i kriget. De har för mycket att förlora, deras ställning är stark i Libanon idag. Inte för att de nödvändigtvis är rädda för ett nytt krig med Israel, utan snarare för att det är parlamentsval i Libanon i juni 2009, ett nytt krig i nuläget skulle kunna riskera den eventuella majoritet som de tillsammans med allierade kan få i valet.
Det visade sig att det med största sannolikhet var palestinska grupper som sköt raketerna mot Israel. Men helt klart är att ingen skulle kunna göra detta i södra Libanon utan Hizbollahs vetskap och godkännande. Nasrallah kan nu säga att de inte var delaktiga men samtidigt sända ett tydligt budskap och en varning till Israel om vad som skulle kunna ske.
Detta visar hur oerhört spänt läget är i hela Mellanöstern just nu. Israel har sagt att om Hizbollah attackerar, kommer man att gå till motattack mot både Hizbollah i Libanon och mot Syrien. Då är frågan om Iran kan hålla sig borta. Ett sådant scenario skulle nog engagera fler militanta grupper i regionen. Ett storkrig i Mellanöstern där 2009 blir ett nytt år att skriva in i krigshistorieböckerna i den arabisk-israeliska konflikten.
Detta är oroväckande, skrämmande och vore förödande, men det är en möjlig realitet om inte kriget i Gaza avslutas snarast. Många i regionen är arga, frustrerade och kommer att ha svårt att besinna sig om inte vansinnet och dödandet i Gaza snart upphör. Detta måste beslutsfattare vara medvetna om. Och det civila samhället måste göra allt i sin makt för att uppmärksamma de ansvariga på detta. Sluta detta krig nu, innan vi får ett nytt storkrig i hela Mellanöstern!
Christoffer Sjöholm, regionchef, Diakonia i Mellanöstern