I måndags utsattes synagogan i franska Toulouse för ett bombattentat, i Sverige har både judiska samfundets lokaler och ett judiskt begravningskapell utsatts för brandattentat, i Stockholm har Israels ambassad vandaliserats.
Jag talar dagligen med mina vänner och kollegor i Gaza, jag har inte kunnat hålla tillbaka tårarna när de berättade om hur vattnet hade tagit slut och hur deras barn inte kunde sova på nätterna, när jag hör krevaderna genom vår dåliga telefonförbindelse.
Jag är skräckslagen över att både Israel och Hamas struntar i folkrätten och civilbefolkningen i det pågående kriget.
Jag är förtvivlad över hur ockupationen fortsätter och bosättningarna breder ut sig på västbanken och diskrimineringen av den palestinska befolkningen.
Men om någon tror att man kan stoppa Israels diskriminering av kristna och muslimer i de ockuperade områdena genom att diskriminera Europas judar och vandalisera deras synagogor så är det en grym ironi.
Om någon tror att man kan stoppa Israels bomber som dödar civila i Gaza med brandbomber mot synagogor i Sverige så har man inte förstått någonting.
Om någon tror att man kan kräva respekt för folkrätten och mänskliga rättigheter av Israel genom att kränka de mänskliga rättigheterna för den judiska minoriteten i Sverige så trampar man på de principer man tror sig företräda.
Skall man kräva säkerhet, rättvisa, frihet, respekt och fred för det palestinska folket så är det inte bara fel väg, utan oförsvarligt att förneka samma rättigheter för den judiska minoriteten i andra länder.
Joakim Wohlfeil, policyansvarig konflikt och rättvisa på Diakonia
f d generalsekreterare för Ungdom Mot Rasism/Alla Olika Alla Lika
skip to main |
skip to sidebar
