Inlägget nedan är skrivet av en av Diakonias medarbetare i Honduras. Läs om hennes upplevelse av kuppdagen i Honduras. Av säkerhetsskäl publicerar vi inte hennes namn. Läs gärna mert om läget i Honduras på Diakonias webbplats.
Det är mycket tidigt på söndag morgon. Klockan är 7:05 och på avstånd hör jag min makes röst då han försöker väcka mig. Han säger mitt namn, knuffar på mig, och då han äntligen lyckas få min uppmärksamhet säger han: De har fört ut Mel ur landet och valurnorna försvann i gryningen!
Det är söndag den 29 juni 2009, dagens som sedan flera månader hade utnämnts till dagen då president Manuel Zelaya och hans regering skulle genomföra en folkomröstning för att ta reda på vad befolkingen tyckte om hans förslag om att installera en ”fjärde valurna” i valen i november. Med denna ”fjärde valurna” skulle väljarna bestämma om man skulle inrätta en konstituerande församling för att reformera konstitutionen.
Jag reste mig ur sängen, samtidigt som jag ansträngde mig för att förstå vad han sade till mig... utan att lyckas begripa vad det egentligen var som hänt.
Medan mitt huvud kämpade med att behandla informationen, fick jag veta att militären hade tagit “Mel” från sin bostad, att de hade flugit honom till Costa Rica, och att valurnorna som skulle användas i folkomröstningen försvunnit. Det talades om att ministrar, ambassadörer och journalister tagits till fånga och slagits, att regeringens TV-kanal tagits ur sändning, och att detsamma hade hänt med andra kanaler som ägs eller styrs av personer som stödjer presidenten. Allt detta fick jag veta under kanske 15 eller 20 minuter genom de medier som fortfarande var i sändning. Vid 7:30 försvann strömmen och då vi försökte ta kontakt med familj, vänner och arbetskamrater visade det sig att även telefonnätet kopplats ned. Min arbetskamrat, vars make arbetar för elbolaget, berättade att militären hade tagit över dess installationer, och att detsamma hänt med telefonbolaget Hondutel. Nu kunde vi bara kommunicera med hjälp av mobiltelefonerna.
Vid den tidpunkten började jag förstå: Militärer som för bort presidenten, statliga institutioner under militär kontroll, flygplan som flyger fram och tillbaka över Tegucigalpas himmel… Det är är en militärkupp!
Jag upplevde själv de mest repressiva åren i vårt kära Centralamerika. Jag upplevde på nära håll militärernas bestialitet. Därför är jag övertygad om att militärer är militärer, oavsett var i världen de befinner sig, och de agerar alltid på samma sätt – men jag ber om ursäkt till de militärer som eventuellt utgör undantag.
Ingen visste något, vi var i princip utan information. De flesta radiostationer hade tagits ur sändning och de få som sände hade inga nyheter. I mitt kvarter förekom mycket mer liv och rörelse än en vanlig tidig söndagsmorgon. Från vårt hus kunde jag se en strid ström av människor, de flesta kvinnor, på väg till de små närbutikerna där de försåg sig med ris, bönor, mjölk, stearinljus, batterier, bröd och annat. Det var helt galet, rädslan och kaoset var plötsligt bland oss!
Först och främst fick jag lov att informera mina kollegor i andra länder om det som hänt. Det var ju söndag och det fanns inte så mycket jag kunde göra, men jag borde i alla fall få fram korrekt information. Jag tog sedan kontakt med några av våra partnerorganisationer, men precis som jag visste de mycket lite om vad som hände. De var lika förvirrade och arga som jag: Detta var en statskupp utförd av militärer, det var oroväckande och verkligen skrämmande. Den här typen av handlingar hade vi ju lämnat bakom oss. Dessutom skulle detta kunna sätta ett extremt allvarligt och farligt exempel på internationell politisk nivå, inte minst i Latinamerika. Nu hade det verkligen visat sig hur bräcklig vår demokrati var, eftersom den legat i händerna på de ekonomiska makteliterna och blivit reducerad till rätten att rösta. Men framför allt, mitt i den politiska analysen, kände vi alla en stor osäkerhet.
Under eftermiddagen informerade de officiella nyhetskanalerna oss om att kongressen hade utsett en ny president, den före detta talmannen. Och därmed var statskuppen genomförd.
skip to main |
skip to sidebar
