I Honduras, där ”ingenting händer”, har vi under de senaste tre månaderna bevittnat:
- En statskupp med militära drag, genom vilken den lagligt valde presidenten med våld fördes ut ur landet.
- Skapandet av ”Nationella fronten för motstånd mot statskuppen”, vilken innefattar olika delar av de sociala rörelserna och medlemmar av det Liberala Partiet (vilket såväl den avsatte Zelaya som den nuvarande presidenten Micheletti tillhör).
- Mer än åttio dagar av oavbrutna folkliga protester mot statskuppen.
- Uppskattningsvis tio döda och hundratals skadade. Brutalt förtryck mot manifestationer. Två av ledarna inom motståndsrörelsen, en av dem oberoende presidentkandidat i de kommande valen, den andre riksdagsledamot, blev slagna så illa att de fick sina armar brutna på tre ställen.
- Särskilt våld mot kvinnor inom motståndsrörelsen, kvinnor som har blivit våldtagna av grupper av poliser.
- I slutet av juli rådde undantagstillstånd i de sydöstra delarna av landet under fem dagar i följd. Området var helt militäriserat, människor försvann och det förekom dödsfall.
- Från den 21 september har det rått undantagstillstånd under tre dagar i följd, även om de som upprepar att ”här händer ingenting” kallar det utegångsförbud och hävdar att det tjänar till att "värna vila, affärer och liv" för landets medborgare. I onsdags hävdes det tillfälligt, men medan jag skriver detta får jag veta att det återinförs från och med kl. 17, till och med… ja, till dess att ”myndigheterna” aviserar via TV och radio att det hävs, för den här gången har det införts tills vidare!
- De personer som motsätter sig statskuppen och som befann sig utanför Brasiliens ambassad, där Zelaya befunnit sig sedan han återvände till landet i måndags, avhystes med våld och med hjälp av tårgas, peppargas, gummikulor, slag och en högfrekvens-apparat som avger olidliga ljud. Inte att förglömma, militären hade också tagit till ett hemmagjort vapen; en lång träpinne med spikar längst fram. Men glöm inte… ”Här händer ingenting!”
- Vi har sett exempel på förtryck i bästa 70- och 80-talsstil: Militär och polis använder en baseball-stadion som häkte för de som anhållits under manifestationerna. En högt uppsatt polischef deklarerade i TV att det är för att de anhållna ska ha det bekvämt!
- Militären patrullerar i bostadsområden med provokativ och aggressiv attityd. Då invånarna försöker slänga ut dem börjar våldsamheterna. Militärt våld mot dem som protesterar mot statskuppen och för att återupprätta den konstitutionella ordningen.
Detta är bara några exempel på allt som händer i landet ”Här-händer-ingenting”. För det är bara vad denna självutnämnda ”regering” säger. Sanningen är att här händer allt möjligt!
Här ser vi ett kämpande folk, som har vaknat efter sekler av militär och politisk underkastelse, som har rest sig och protesterat under nya och annorlunda former på gatorna under mer än åttio dagar. I det här landet, där kuppens herrar vidhåller sitt mantra om att ”här-händer-ingenting”, har medvetenheten om att det är det fattiga folket som måste skapa sin egen förändring ökat. Det har tydligt visat sig att det inte är de traditionella politikerna eller de privata företagen med all sitt ”sociala ansvarstagande”, utan de som avverkat tusentals kilometer i demonstrationstågen som med blod, svett och tårar bygger ett Honduras värdigt sina förfäder.
Detta är det heroiska Honduras i Amerikas centrum!
---------------------------
Länkar:
Läs mer om brott mot de mänskliga rättigheterna i Honduras på Amnestys webbplats (på engelska)
Läs om Gilda Rivera, som jobbar i Honduras för Diakonias samarbetsorganisation CDM - Centro de Derechos de Mujeres. Nyligen besökte hon Sverige (15 september 2009)
Tidigare blogginlägg om Honduras: Ögonvittnesskildring från kuppdagen (3 juli 2009)
Diakonias partner vädjar om solidaritet (2 juli 2009)
Tidigare blogginlägg om kuppen: En olaglig handling kan inte ersätta en annan (1 juli 2009)
