Grödor för att mätta de hungriga bilarna i nord

En delkonferens som tilltalar mig här i Cochabamba handlar om de så kallade Basic-länderna – Sydafrika, Indien, Brasilien och Kina. Företrädare för de tre första länderna pratar om sina regeringars ställning i klimatfrågan. Den kinesiska delegationen infinner sig ej. De fyra gick ihop inför Köpenhamn och bildade en grupp för att utöva inflytande. Man stödjer Köpenhamnsdokumentet och vill ej ha någon fortsättning på Kyotoavtalet. Banden till USA är starka i frågan. Soumya Dutta, som representerar en indisk miljöorganisation, gör starkt intryck på mig. Han berättar bland annat att den indiska regeringen presenterade en handlingsplan för klimatfrågan för två år sedan. I handlingsplanen har satsningar på stora vattenkraftverk och kärnkraftsparker med sex till åtta reaktorer i varje park en central roll för energiförsörjningen. Soumaya vill se mer småskaliga projekt i form av vattenhjul och vindsnurror som kan driva små maskiner utan att gå omvägen över elektricitet. Dessa kan produceras lokalt och även underhållas lokalt, vilket ej är fallet med mer avancerade lösningar som solpaneler. Han går även in på etanol och biodiesel. Grödor som ger föda åt människor ersätts av grödor som ger föda åt bilar. Matpriserna skjuter i höjden och stora områden urskog avverkas för att ge plats åt industriodlingar av oljepalmer och andra grödor för att mätta de hungriga bilarna i nord. Han ifrågasätter energiutväxlingen för etanol och hävdar att det går åt mer energi för att tillverka den än vad man får ut när man häller den i tanken. Jag funderar i termer av att det vi tar för snygga lösningar inte alltid är det. Om vi häller miljöbränslen i tanken så borde dessa rimligen vara såväl Kravmärkta som Rättvisemärkta. Låter kanske som kaka på kaka och bakåtsträvade, men man måste se bakom de till synes miljömässigt rätta lösningarna. Det finns sociala och miljömässiga konsekvenser där det odlas.

Såväl inom huvudkonferensen som på kringearrangemangen talas det mycket om skuld och klimaträttvisa. Skulden de rikare länderna skapat genom att basera sin utveckling på miljömässigt ohållbara lösningar som nu drabbar oskyldiga människor i andra delar av världen. Rättvisan i att hjälpa dem som drabbas samt att sluta med utsläppen. ”Lösningar” i form av utsläppsrätter och att implementera projekt i andra länder för att kunna fortsätta i samma spår i de rikare länderna går ej hem. Ett av de starkaste förslagen som kommer att lyftas fram inför Mexikomötet är inrättandet av en internationell domstol för klimat- och miljöfrågor. Det andra väldigt konkreta förslaget som har mycket anhängare på konferensen är genomförandet av en global folkomröstning som skall visa på att världens regeringar ej representerar sina folks åsikter i klimatfrågan.

Om du vill veta mer om konferensens slutsatser kan du gå in på den spanska webbplatsen eller den engelska.

Fredrik Svensson, Regional Advisor, Diakonia Paraguay & Bolivia