måndag 7 juni 2010

Det regnade hela natten och hela dagen och hela nästa natt...

Från fönstret såg jag molnet över Pacaya. Klockan var fem på eftermiddagen och jag rusade hem för att det var dags för skolavslutning. Tänkte inte mer på vulkanen. Vid åtta-tiden sa skolans rektor; “vi ska avsluta nu och ni får köra försiktigt hem. Det ligger tre centimeter vulkanisk aska på gatorna efter vulkanutbrottet”. Vi fattade inte riktig vad det innebar, men det kändes bäst att åka hem. Stan var tyst och helt svart, vulkanisk aska är ju svart, det var överallt och det var mycket. Allt hade hänt under två timmar.

Då började det regna. Det regnade hela natten och hela dagen och hela nästa natt. Vi var i kontakt med vänner och tittade på tv. Vi förstod snart att det var riktig illa i många områden. Byborna i San Vicente Pacaya, byn närmast vulkanen, hade först blivit evakuerade på grund av vulkanen och nu sov de på härbärgen (skolor och offentliga lokaler) där det läckte in vatten efter allt regnande. Agathas, så heter den tropiska stormen, framfart och förödelse på landsbygden var enorm.

Guatemala är ett fattigt land, eller rättare sagt makthavarna har under århundraden gjort att detta rika land fattigt. Idag består folks vardag i Guatemala av hunger, våld, rasism, korruption, kidnappningar, etc. Även naturen påminner oss om hur maktlösa och fattiga vi kan vara. Pacaya är en aktiv komplex vulkan som ligger på 2 552 meters höjd nära Guatemala City. Den har varit aktiv i åtminstone 23 000 år, och har haft 23 utbrott sedan den spanska erövringen på 1500-talet. Vulkanen är en turistattraktion och ett måste för de flesta svenskar som besöker landet. Men nu är Moder jord arg, och gör sig påmind som om hon ville säga att vi människor måste respektera naturen…

Slagregnet utlöste lerskred som begravde hus, kapade vägar och lämnade folk ute i regnet utan sina tillhörigheter, i många fall isolerade och utan hopp efter att ha förlora allt de hade. Vulkanutbrottet och regnet hotar nu de viktiga kaffe- och majsskördarna. President Alvaro Colom har utfärdat katastroftillstånd. Regeringer bekräftar att över hundra människor är döda, flera hundra är försvunna och tusentals saknar tak över huvudet.

Många tycker att regeringen reagerar bra, polisen och armén är ute och hjälper till i staden. Det mest akuta är att sopa upp vulkanaskan i Guatemala City så att avloppssystemet inte kraschar. Men de allra fattigaste och drabbade i Guatemala bor inte i Guatemala City. Det är många som bor långt från vulkanen och som har förlorat sina hem efter stormen.

Vid en naturkatastrof drabbas alla, men de som får lida mest av konsekvenserna är de fattiga och särskilt fattiga urfolk på landsbygden.

Lucy Andrade, programhandläggare på Diakonias landkontor i Guatemala