Brutna löften inför millenniemålstoppmötet

Idag går det stora millenniemålstoppmötet av stapeln i New York. Världens ledare samlas för att utvärdera det gemensamma arbetet för att uppnå de åtta millenniemålen som ett led i att utrota fattigdomen. Målen sattes för tio år sedan och de flesta ska vara uppnådda 2015.

Även om framsteg gjorts återstår det mycket att göra. Inför mötet släpptes en FN rapport som utvärderar mål åtta – ”Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling” - som handlar om de rika ländernas ansvar: mer och bättre bistånd, rättvis handel och skuldavskrivningar. Rapporten med namnet The GlobalPartnership for Development at a Critical Juncture, visar att den rika världen inte har levererat det som de lovat.

Mer och bättre bistånd: För fem år sedan lovade de rika G8 länderna på toppmötet i Gleneagles att till år 2010 öka biståndet med $50 miljarder dollar, samt dubblera biståndet till Afrika. Rapporten visar att löftet inte kommer infrias. Det fattas ca 18 miljarder dollar jämfört med löftet från 2005. Rapporten visar också att även om öppenheten ökat i biståndet, så krävs större ansträngningar från alla partner för att försäkra ett ömsesidigt ansvarsutkrävande och effektivitet i biståndet.

Rättvis handel: På handelsområdet visar rapporten att rika länder inte sänkt sina tullar nämnvärt för produkter från utvecklingsländer, som fortfarande är relativt höga. Rika länder har inte levt upp till 2005 års åtagande inom Världshandelsorganisationen att tillåta 97 procent av export från minst utvecklade länder att få tillträde till rikare länders marknader utan avgifter eller kvota. Rika länders jordbrukssubventioner har minskat något, men de är fortfarande 376 miljarder dollar per år, vilket motsvarar ca tre gånger det globala årliga biståndet. Detta slår hårt mot bönder i fattiga länder.

Skuldavskrivningar: Rapporten visar att 35 av världens fattigaste länder fått skuldavskrivningar till ett samlat värde av 86 miljarder dollar. Detta är ett framsteg, men samtidigt pekar rapporten på att 27 av 39 låg- och medelinkomstländer har, eller löper stor risk att få, ohållbara skulder. Rapporten pekar också på problemet att de stora skuldavskrivningsinitiativen nu upphör och rekommenderar att det införs en ny mekanism för hantering av skuldavskrivningar.

Millenniemålen är inte lösningen på fattigdomsutmaningen. De saknar ett tidsbestämt mål för när fattigdomen ska vara helt utrotat (datumet gäller enbart en halvering) och flera centrala frågor berörs ej: Vi måste stoppa kapitalflykten från fattiga länder, som utgör tio gånger det globala biståndet per år, vilket skulle ge större möjligheter för dessa länder att mobilisera sina egna resurser och minska biståndsberoendet. Klimatutmaningen måste lösas på ett rättvist sätt samtidigt som vi utrotar fattigdomen. Men om målen uppnåddes skulle vi vara en bra bit på väg. Målen ger oss och våra partner runtom i världen ett instrument för att kunna utkräva ansvar av våra respektive politiker. Inför New York mötet är budskapet tydligt: takten måste öka, det handlar om liv och död.



Penny Davies, Policyrådgivare Diakonia

I Beijing och diskuterar ansvarsfull långivning

Jag befinner mig i Beijing tillsammans med 500 andra representanter för folkrörelser på Asia Europe People’s Forum (AEPF), som äger rum inför att regeringarna i Europa och Asien träffas inom det officiella samarbetsorganet ASEM.

Tema för konferensen är:

• Fred och säkerhet


• Hållbar utveckling och ekologisk rättvisa


• Deltagande demokrati och mänskliga rättigheter

Över 200 kinesiska organisationer deltar och det är intressant att utbyta idéer om t ex demokratiutveckling i Burma, klimatutmaningen, matsäkerhet och det civila samhällets roll i våra respektive länder.

Den pågående finansiella krisen löper som en röd tråd genom samtalen, och två kvällar i rad har vi spontant samlats för att diskutera hur folkrörelser i Asien och Europa ser på krisen och vilka lösningar som krävs.

Jag är inbjuden som talare för att presentera ett arbete som vi gjort inom ramen för Eurodad (European Network on Debt and Development), där Diakonia är medlem och jag är ordförande: Eurodad Charter for Responsible Financing.

”Chartern” är ett allomfattande förslag på vad som bör ingå i lånekontrakt mellan långivare och utvecklingsländer för att långivning/låntagning ska bli mer ansvarsfull än vad nuvarande ramverk fastslår. Det består av fem olika sektioner och innehåller bland annat principer för:

• att säkra respekt för mänskliga rättigheter och miljö


• öka öppenheten och det parlamentariska deltagandet


• skydd mot ockerräntor och så kallade ”gamfonder”


• ett förslag på en oberoende mekanism för att hantera situationer då betalningsproblem eller dispyter uppstår.

Diskussionen om ansvarsfull långivning är och har varit mycket livlig internationellt det senaste året. En drivkraft är ökad långivning från så kallade nya långivare, främst Kina som på gott och ont lånar ut stora summor till Afrika, men även Indien, Brasilien etc. Efter omfattande skuldavskrivningar är traditionella långivare måna om att undvika att nya ohållbara skulder byggs upp. Samtidigt behövs stora satsningar i infrastruktur etc, som kinesiska lån möjliggör i Afrika (mer om detta i Diakonias/Eurodads rapport om Kinas roll i Afrika).

Debatten är viktig. Men det finns också en hel del hyckleri där länder i väst pekat finger åt Kina när de själva inte lever upp till kriterier för att säkra att lån verkligen bidrar till rättvis och hållbar utveckling. Ej heller har de erkänt ansvar för tidigare långivning till diktatorer och destruktiva projekt, så kallade illegitima skulder.

Andra reaktioner har varit att ”vi måste sänka våra standards för att konkurrera med Kina”. Med andra ord behövs det verkligen en konstruktiv diskussion mellan traditionella långivare och Kina samt andra så kallade nya långivare, om gemensamma principer. Detta är inte omöjligt och steg har även tagits i Kina för att förbättra deras nuvarande kriterier. Men det kräver att alla parter är beredda att lära sig av varandra.

Eurodads charter har presenterats för Europeiska Kommissionen, Världsbanken, Parisklubben, politiker och tjänstemän i en rad länder i Europa (även Sverige) samt även i Afrika. Responsen har varit överraskande positiv. Det tydligaste uttalade stödet för Eurodads charter har kommit från nio finansministrar i så kallade HIPC-länder (fattiga, skuldsatta länder) som i en kommuniké i april ”välkomnar Eurodads charter” som de anser bör diskuteras på mötet om Finansiering för utveckling (FfD) i Doha i höst.

Förhoppningsvis kommer även rika långivarländer, inklusive Sverige, att uttrycka ett stöd för charter-dokumentet och de proaktiva idéerna.

Ordet "kris" på kinesiska betyder både fara och möjligheter. Stormen kring den finansiella krisen kan förhoppningsvis ses som en möjlighet att skapa nya ramverk för att långivning ska bli ansvarsfull på alla fronter.

Vill du veta mer?

• Eurodads Charter finns på: http://www.eurodad.org/whatsnew/reports.aspx?id=2060


• Diakonias och Eurodads rapport om Kinas samarbete med Afrika China and the end of poverty in Africa – towards mutual benefit? finns på: www.diakonia.se/china