Baptistsamfundet vågar utmana!

I Kristi Himmelsfärdshelgen medverkade jag i Baptistsamfundets årskonferens i Helsingborg under temat – Vem bryr sig? Baptistsamfundet är en av Diakonias huvudmän. I fokus fanns klimatförändringarna i relation till fattigdomen och de globala rättvisefrågorna.

Vilken spännande konferens!

Det sägs ofta att folkrörelserna inklusive kyrkan är på utdöende. Så är inte fallet. Här finns ett intresse och framför allt ett engagemang som söker nya former. Med representanter från lokala församlingar diskuterades en helhetssyn på de globala utmaningarna utifrån teologi, faktaredovisning om klimatförändringar och dess relationer till FN:s mål om att halvera fattigdomen till 2015.

Temat diskuterades i seminarier, behandlades i förhandlingar och upplevdes i gudstjänster
Exempel på frågor som diskuterades:

• Det är ett faktum att naturkatastroferna har ökat i antal under de senaste årtiondena. Det är framför allt katastrofer som är relaterade till översvämningar och torka enligt FN och Internationella Röda Korset. I länder som t ex Moçambique och Bangladesh försvinner årligen odlingsbar jord på grund av översvämningar medan torkan i delar av Sudan, Afrikas Horn och Kenya omöjliggör för människor att få mat och vatten för dagen.
• Den rika världen som släpper ut i särklass mest koldioxid och som förorsakar klimatförändringarna märker än så länge inte så mycket av problemen. Den fattiga delen av världen, som t ex delar av Afrika får – som så många gånger tidigare – betala priset för att vi ska uppehålla vår välfärd.
• Antalet klimatflyktingar ökar och utgör idag en majoritet av världens flyktingar. De står vid EU:s gräns och inga barriärer kommer att kunna hindra dem när de söker mat och vatten för dagen.
• WTO:s handelsavtal, biståndet och miljöpolitiken måste samordnas för att vi ska kunna möta utmaningarna och hitta lösningar.
• Vad kan jag göra som enskild, vad gör vi som kyrka och hur påverkar vi politiken på nationell och regional och globala nivå så att kloka beslut fattas?

Spännande diskussioner med stort engagemang resulterade i ett antagande av en policy för samfundet i klimatfrågan samt en uppmaning till församlingarna att arbeta vidare med att ta fram lokala handlingsplaner.

Själv fick jag vara med om något nytt när jag dialogpredikade med en av Sveriges främsta kontrabasister i en jazzgudstjänst under temat klimatförändringar och global rättvisa.

Det finns verkligen hopp när man ser människors engagemang, vilja, kompetens och visioner.

Bo Forsberg

Andra bloggar om: Baptistsamfundet, folkrörelser, klimatförändringar, fattigdomsbekämpning

Biståndsministerns engagemang i Mellanöstern inger hopp!

I dagarna besöker biståndsminister Gunilla Carlsson Israel och Palestina. Vi välkomnar och gläds åt hennes tydlighet i att Sverige ska vara en aktör i fredsarbetet i området.

Ännu viktigare är att hon är tydlig på vad som måste vara förutsättningarna för att en fredsprocess ska komma till stånd, något vi längtat efter från svenska regeringar de senaste åren:

• En tvåstatslösning med internationellt erkända gränser, sammanhängande territorium och en livskraftig ekonomi.
• Stopp för bosättningarna och byggandet av en ”separationsbarriär”. (Vi kallar det muren.)
• Förbättrad humanitär situation på de ockuperade områdena genom ekonomiskt stöd och att garantera humanitära organisationers tillträde till ockuperade områden.
• Att rörelsefrihet för palestinierna garanteras och att tull och momsmedel utbetalas till den palestinska myndigheten som idag konfiskerats av Israel.
• Krafttag mot korruptionen och reformering av den palestinska myndigheten.
• Samtal med svenska folkrörelser om stöd till demokratibyggande och arbetet för att respekten för den internationella och humanitära rätten ska respekteras av bägge parter.

Vi hoppas att den svenska regeringen nu tar initiativ till att upphäva bojkotten mot den palestinska myndigheten. Det är inte murar, granater och klusterbomber som kommer att lösa konflikten. Det är dialogen, saklighet, förtroendebyggande, respekten för mänskliga rättigheter och en demokrati som byggs underifrån som är lösningen, framtiden och freden.

Gunilla Carlsson ska veta att hon har ett stort stöd för sin hållning och politik bland Diakonias engagerade människor i lokala församlingar. ”Var går gränsen” var temat för årets vårkampanj då vi uppmärksammade israelernas byggande av muren på framför allt palestinska områden.

Men framför allt vill vi ställa frågan: var går gränsen för mänskligt lidande? Responsens och viljan att vara med att bidra till försoning och fred på rättfärdiga och sakliga grunder är stor.

Engagemang skapar hopp om en bättre värld.

Bo Forsberg

Andra bloggar om: biståndspolitik, Gunilla Carlsson, Israel/Palestina, Mellanöstern

Förenkla inte diskussionen om biståndet!

Den 12 maj skriver Bengt Nilsson på Expressens debattsida att Sida:s bistånd förstör för Afrikas fattiga. Argumentationen är att Sida:s bistånd stärker korrupta regimer och som en följd av detta får vi ta emot mer flyktingar som belastar vår statsbudget.

Det vore väl underbart om det fanns så enkla, tydliga samband och förklaringar som Bengt Nilsson antyder. Snabba problemförklaringar – snabba svar. Tyvärr leder den typen av diskussioner bara till missförstånd och misstroenden. Bengt Nilsson missar det mål som jag hoppas att han delar med mig. Att bygga en bättre värld.

Jag har i mina inlägg försökt lyfta demokratins förutsättningar utifrån ett internationellt perspektiv med vikten av människors delaktighet i samhällsbyggandet, möjligheten att utkräva politiskt ansvar och deltagandet i framtagandet av alternativa långsiktiga utvecklingsmodeller.

För det första: om man vill förklara biståndets konsekvenser med den förklaring som Bengt Nilsson ger bortser man från Europas och USA:s exploatering av denna kontinent under århundraden. Vem har korrumperat Afrikas ledare i rovdriften på alla de rikedomar Afrika har i form av råvaror?

Under mina sex år i Kongo i början av åttiotalet fick jag förmånen att samtala om situationen i landet med USA:s ambassadör under några minuter i samband med ett cocktailparty. Det han sa med ett glas i handen var: ”Jag har skrivit hem till min regering att nu kan vi inte stödja denna korrupta regering längre utan att vår egen moral kommer att urholkas och sammanblandas med Mobutu regimens korrupta intressen och sönderfall av etik”.

Stödet fortsatte under flera årtionden och pågår förmodligen än idag på grund av politiska och framför allt ekonomiska intressen. Oljan, diamanterna, kopparn, kobolten och alla de unika metaller som bland annat återfinns i våra mobiltelefoner finns i Afrika. Granska Frankrikes ELF:s intressen, mobilföretagens intressen, gruvindustrins intressen, d v s Europas och USA:s fortsatta exploatering av kontinenten.

Då sticker det i ögonen när man läser Bengt Nilssons artikel att Sidas bistånd leder till korruption. Vidga perspektiven: Sidas stöd till utbildning, hälsa, freds- och demokratiinsatser etc är ett försök till att återbetala den skuld vi har till denna kontinent.

Dessutom finns det mängder av rapporter från Världsbanken, UNDP och andra internationella organ som jag håller högre i trovärdighet och kunskap än Bengt Nilsson, som visar på biståndets resultat och effektivitet.

För det andra: en konstruktiv diskussion måste ta fasta på vad svenskt modernt bistånd handlar om idag.

En svensk profilfråga i utvecklingssamarbetet är demokrati och mänskliga rättigheter, ett arbete som grundar sig på den av Sveriges riksdag fastslagna ”Politik för global utveckling”.

Svenska folkrörelser arbetar idag med att fördjupa demokratin i länder där demokratin fortfarande är bräcklig och skör. Genom folkbildning, organisering av människor och kapacitetsutveckling av lokala organisationer bidrar detta arbete till:

• att säkerställa att ekonomiskt bistånd används till rätt ändamål och att det finns någon som kan utkräva politiskt ansvar i syfte att förhindra korruption
• att säkerställa att ett juridiska reformarbete sker i landet i enlighet med internationell standard och internationella avtal
• att säkerställa att regeringar respekterar de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter och den internationella humanitära rätten
• att initiera debatter och framtagande av alternativa utvecklingsmodeller i syfte att påverka politiken på lokal, nationell och internationell nivå

Vi har mängder av exempel på hur detta arbete varit framgångsrikt som till exempel framtagandet av en lagstiftning om kvinnors rättigheter i Mocambique, utbildningsinsatser inför förra årets val i Kongo-Kinshasa (landets första demokratiska val på över 40 år!), ökat kvinnligt valdeltagande i Zambia etc.

Det är ett helt annat arbete än det Bengt Nilsson försöker måla upp.

Bo Forsberg

Andra bloggar om: Afrika, bistånd, biståndspolitik, demokratibistånd, Expressen, Kongo, mänskliga rättigheter, Politik för Global Utveckling

Stoppa biståndet till Sverige!

Urholkningen av biståndet fortsätter. Nu har regeringen beslutat att använda 700 miljoner kronor från biståndet för att täcka kostnader för det ökande antalet irakflyktingar som kommer till Sverige. Av dessa 700 miljoner har Sida fått i uppdrag att bidra med 360 miljoner. Sida har naturligtvis inga pengar som ligger och ”skvalpar” i väntan på att användas, utan måste göra nedskärningar i befintlig verksamhets- och budgetplanering.

Vi vet att det innebär att Sida tvingas riva upp planerad verksamhet. ”Inget område är fredat”, säger Sida.

Precis den ryckighet i biståndsverksamheten som både Diakonia och representanter från centern, folkpartiet, moderaterna och kristdemokraterna kritiserade den förra socialdemokratiska regeringen för i dess hantering av biståndet under utgiftstaket. Nu gör den nya alliansregeringen samma sak.

OECD-ländernas regeringar stod bakom beslutet år 2000 i FN om att arbeta för att halvera fattigdomen till år 2015. Detta mål har gång på gång förnyats i internationella regeringskonferenser och inom ramen för FN:s framtida vision om en bättre värld. Vid dessa tillfällen har åtagandet bland annat varit att arbeta för skuldavskrivningar, skapa förutsättningar för en fri och rättvis handel och ett ökat bistånd som är tydligt riktat mot fattigdomsbekämpningen.

Regeringen har också i både FN och i EU:s ministerråd åtagit sig att inte finansiera skuldavskrivningar från biståndet och därmed minska biståndet.

Hur ska vi nå de dessa mål om regeringarna inklusive den svenska regeringen inte orkar med att fullfölja de stora visionerna man formulerar och är överens om när man samlas inom OECD och FN?

Praktisk budgetpolitik i Sverige handlar uppenbarligen om att retoriskt tala om ansvaret och omsorgen för de svaga och marginaliserade, men under förutsättning att vi först kan täcka våra egna kostnader och se till att budgeten håller för alla skattenedskärningar. Det finns en brytpunkt då trovärdigheten är i fara.

Vi i Diakonia har alltid drivit att varje politikområde måste bära sina egna kostnader om vi menar allvar med globaliseringens utmaningar och Politik för Global Utvecklings intentioner.

Det är kanske tid att starta en folkrörelsekampanj – Stoppa biståndet till Sverige!

I helgen fortsatte Diakonias vårkampanj med nedslag i Linköping under temat ”Var går gränsen”? Inspirerande! Mellan två till tre hundra personer var samlade lördag och söndag till seminarier, konsert och gudstjänst. ”Var går gränser” handlar om konflikten mellan Israel/Palestina. Muren som byggs mellan folk skapar bara mer hat och oförsonlighet. Men vi blir fler och fler nationellt såväl som internationellt som vill riva murar och bygga förtroenden som en väg till fred och säkerhet.

Bo Forsberg

Andra bloggar om: bistånd, biståndspolitik, Israel/Palestina, Politik för Global Utveckling

Demokrati är folkligt engagemang och en öppen debatt

I slutet av förra veckan medverkade jag i en rad debatter, konferenser och möten som alla handlade om demokrati, men utifrån väldigt olika aspekter och nivåer.

På onsdagen träffade vi tillsammans med Mr Francis som arbetar för Economic Justice Network (ett nätverk bestående av 11 nationella ekumeniska kyrkoråd i Södra Afrika) representanter från olika partier i riksdagen. Syftet med dessa möten var att förklara konsekvenserna av de regionala handelsavtal som EU diskuterar med länderna i Södra Afrika.

Huvudpunkterna var:

• Hur kan vi säkerställa att de afrikanska länderna kan driva en egen ekonomisk politik, kan skydda sitt eget jordbruk i konkurrensen med EU:s skattesubventionerade politik och snedvridande av jordbruksmarknaden?
• Hur säkerställer vi den demokratiska processen i förhandlingarna så att beslut och avtal är förankrade?

När Francis förklarade att problemet är att parlamentariker i Södra Afrika inte vet och känner till konsekvenserna av WTO/EPA förhandlingarna – var svaret från våra svenska parlamentariker: ”Det vet inte vi heller!”

På torsdag kväll medverkade vi i ett samtal som blev en livlig debatt i Uppsala Missionskyrka under temat ”Finns det något hopp för Afrika”? Svante Weyler, journalist och författare, hävdade att Afrikas problem handlar om beroendet och solidariteten inom den afrikanska familjen och klanen. Den leder till nepotism och korruption. Demokratin, konkurrensen och ansvarstagande för helheten undergrävs av detta faktum. Vi, som Diakonia, beskylls för att inte våga ta upp detta tema utan hela tiden lägga skulden på andra utomstående aktörer som Världsbanken, IMF och WTO.

Det finns ett stråk av sanning i det Svante Weyler påstår. Det vet jag efter mina sex år i Kongo. Men det sätt han säger det på är örongodis för den som inte vill se sanningen i vitögat och ta ansvar för de missgärningar vi i nord har utsatt de afrikanska folken för: slavhandel, kolonialism, exploatering av råvaror, stöd till diktaturer utifrån eget intresse och så vidare.

Jag väntar t ex på en genomgripande utredning om oljebolaget ELF:s och den franska regeringens ekonomiska och politiska spel i Afrikas konflikter – då talar vi om demokrati.

En dag kommer vi att få betala priset för det vi orsakat i Afrika. Då kommer inte den afrikanska familjens sammanhållning att stå i centrum för problemformuleringen.
Den ena sanningen utesluter inte den andra. Frågan är väl hur vi kan stödja Afrika att delta i den globala utvecklingen genom att på lokalplanet folkbilda och inspirera, och på det globala planet avslöja de onda strukturerna som bara tjänar de rikas egenintressen.

På fredag deltog jag i en konferens arrangerad av Nykterhetsrörelsens bildningsförbund om alkoholen och hälsan i ett globalt perspektiv. Alkohol skapar sjukdomar och ohälsa i sig själv, det är vi medvetna om.

Vi vet att 70 procent av spridandet av hiv/aids sker under alkohol eller drogmissbruk Våldet mot kvinnor och kriminaliteten är direkt kopplat till missbruk. Kunskapen finns där! Men den räcker uppenbarligen inte till för att förändra villkoren. Därför att det finns så starka ekonomiska intressen från producenterna i nord som lägger miljoner och åter miljoner på marknadsföring i utvecklingsländerna och lobbying på regeringarna här hemma.

Fundera och titta t ex på hur varumärket ABSOLUT eller CARSLBERG marknadsförs nästa gång du är ute och reser.

Det diskussionen handlar om är:

• Kapitalismen är som en tiger. Den har stor kraft och potential, men måste tyglas och tämjas utifrån humanitära intressen, annars river den sönder allt
• I Sverige och många andra länder tyglar vi den genom skattelagstiftning, konkurrenslagstiftning, social- alkohol- och hälsolagstiftning, etc.
• Men var finns reglerna som tyglar de ekonomiska intressena på global nivå. Där är ”tigern fri”. Där räcker inte demokratins spelregler till.
• WHO:s mandat om internationell hälsa kontra WTO-intressen om fri handel.
  

Så till Umeå Missionskyrka lördag och söndag med Diakonias kampanj – Var går gränsen?

Det var ett stort engagemang med seminarium om konflikten mellan Israel och Palestina.
Frågeställningen var om vi tror på att fysiska murar skapar trygget, frihet och fred eller att det handlar om att rasera murar av fördomar, hat och hämnd genom dialog och förtroendebyggande åtgärder. Efter det en underbar konsert med kör och orkester med en blandning av svensk och musik från Mellanöstern.

Och så avslutningen – en gudstjänst om den teologiska utmaningen i området. En fråga som blivit så svår i kyrkliga kretsar men påverkar engagemanget och arbetet med fred i området.

Bo Forsberg

Andra bloggar om: Afrika, biståndspolitik, EPA, folkhälsa, Israel/Palestina, Världsbanken, IMF, WTO