COP 15: Access denied

Klimatförhandlingarna i Köpenhamn går vidare. Eller gör de det? Ibland känns det som om förhandlingsspelet verkligen tar en ett steg framåt och två steg tillbaka. Texterna som förhandlas blir längre istället för mer exakta. Siffror som man trodde sig vara överens om sätts återigen inom parantes. På sätt och vis är det helt normalt för sådana här FN-förhandlingar, men tiden känns extra knapp den här gången. Ska förhandlarna och ministrarna verkligen kunna sy ihop någonting vettigt för stadsöverhuvuderna att skriva under på fredag? Klockan tickar...

Men den här gången kommer slutspelet av FN-mötet dock inte bli som vanligt. Runtom i världen har enskilda organisationer som Diakonia och våra partners mobiliserat folk och trycket har gjort att över 100 stadsöverhuvuden förväntas komma till Köpenhamn! En fantastisk bedrift som visar att vi lyckats föra upp klimatfrågan som topprioritet på många av världens ledares agendor.

Men det verkar inte det danska ordförandeskapet ha räknat med och inte FN-sekretariatet heller. Från och med idag har tillgången för frivilligorganisationer begränsats och man hänvisar till lokalens begränsningar/säkerhetsläget för toppolitikerna. Men hur kunde man INTE veta hur många som rymms i Bella Center? Eller att Obama & Co skulle komma? Hade de begränsat möjligheterna att anmäla sig redan från början hade det varit en sak, men att begränsa möjligheterna för folk när man väl är på plats skapar väldigt mycket frustration!

Idag tillät de bara 7000 deltagare från civila samhället (fast många av dem fick köa i timmar ute i kylan för att få komma in – lika dålig organisation idag som igår!),och imorgon gäller samma specialpass. På torsdag drar man ner det till 1000 deltagare och på mötets sista dag kommer endast 90(!) representanter från frivilligorganisationer att tillåtas komma in i byggnaden och än färre in i den stora salen där stadsöverhuvuderna kommer att hålla till. Så av de tusentals NGOer som är här bidde det knappt ens en tumme! Vi prioriterar att våra partnerorganisationer ska kunna komma in, men de sista dagarna kommer det vara väldigt svårt för någon av oss att följa händelseutvecklingen på nära håll.

Redan i Rio-deklarationen från 1992 erkändes den viktiga roll som civila samhället spelar i sådana här processer. Om man nu stänger dörrarna kommer det vara svårt för många av utvecklingsländernas delegationer som inte har så många förhandlare och vanligtvis förlitar sig på information och stöd från civila samhället. Stängda dörrar ger dessutom helt fel signaler och rykten om att förhandlingarna är riggade eller manipulerade kan lätt komma i omlopp. Öppenhet för civila samhället att delta i förhandlingarna är garanten för en rättvis överenskommelse i Köpenhamn!