Pressen har verkligen ökat här på klimatförhandlingarna. Det var inte bara hälften av deltagarna som höll på att bli mosade i morgonens kaotiska kö in till konferenscentret, utan även inne i förhandlingsrummen var det upprörda känslor, tuffa utspel och många informella konsultationer för att lösa knutarna. Förhandlingsspelet är i full gång.
Först försökte det danska ordförandeskapet för konferensen ännu en gång sig på att slå ihop de två förhandlingsspåren till ett. Detta tolkades av utvecklingsländerna som ett indirekt försök att ta död på Kyotoprotokollet som ju är det enda juridiskt bindande instrument som vi i nuläget har.
- Det har blivit tydligt att det danska ordförandeskapet – på ett väldigt odemokratiskt sätt – främjar de rika ländernas intressen på bekostnad av balansen mellan åtaganden för utvecklade och utvecklinsländer, sa den sudanesiske ambasadören Lumumba som är ordförande för G77-gruppen av utvecklingsländer.
Skulle allting läggas in i ett helt nytt avtal skulle det antagligen bli ännu lägre ambitionsnivå (för att försöka få med USA på båten) och det skulle ta ytterligare många år innan alla länder infört det i sin nationella lagstiftning så att det kan träda i kraft. Därför reagerade särskilt den afrikanska gruppen starkt och insisterade på att man skulle ha kvar båda förhandlingsspåren och fokusera på en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet först. Många från civila samhället arrangerade en snabbaktion i korridorerna där de visade stöd för den afrikanska positionen.
Sverige och EU tolkade det däremot som att utvecklingsländerna blockerade förhandlingarna.
- Den sudanesiske ordföranden för G77 har ställt en rad hinder i vägen för att gå vidare med arbetet. Det är en skam i ett läge när världen väntar sig reslutat, rapporterar media att miljöminister Carlgren ska ha sagt.
Men vem är det egentligen som bör skämmas här? EU och de andra rika länderna försöker ju flytta målstolparna genom att försöka ta död på Kyotoprotokollet istället för att genomföra det. Många av industriländerna har ju inte ens levt upp till sina åtaganden under den första perioden! Nu vill man dessutom frångå det man kom överens om på Bali för två år sedan. Har Sverige verkligen lyssnat på utvecklingsländerna och om inte – hur tänker man sig då att man ska kunna sy ihop en överenskommelse här i Köpenhamn?
Sveriges representant i förhandlingsgruppen om Kyotoprotokollet gjorde representanterna från utvecklingsländerna än mer upprörda genom att säga att det skulle vara orättvist mot svenska skattebetalare att blockera förhandlingarna eftersom Sverige som ordförandeland tagit hit så mycket folk. Inte en tanke på att EU kanske har en roll att förhandlingarna går som de går, och inte en tanke på vilka människor som faktiskt skulle drabbas värst om men inte lyckas få ett rättvist och ambitiöst avtal här i Köpenhamn.
Nu betalar jag ju inte skatt i Sverige längre (utan i Kenya där jag bor och vanligtvis jobbar), men jag har ändå svårt att tänka mig att det är det svenska skattebetalare skulle vara upprörda över! Nej, stora delar av det svenska folket och miljontals människor över hela världen har ju tydligt sagt att de vill ha ett rättvist och effektivt klimatavtal här i Köpenhamn! Kanske behöver Reinfelt höra det en gång till? Som Yve de Boer, chefen för FN:s klimatförhandlingarn sa i söndags när han tog emot de 500 000 namnunderskrifterna från Countdown to CO2penhagen-kampanjen:
- Det kommer bara bli verkligt om ni säger till världens ledare.
Så hjälp till genom att:
• Skriv insändare i din lokala tidning
• Skriv e-post till Statsmininstern
• Ring Regeringskansliet på 08-405 10 00
Senare under dagen har diskussionerna kommit igång igen och det danska ordförandeskapet sade tydligt att man jobbar på att få två resultat från förhandlingarna – både när det gäller Kyotoprotokollet och från förhandlingsgruppen om mer långsiktiga åtaganden. Följetongen om förhandlingsspelet fortsätter...
Tove Zetterström