Idag börjar Köpenhamnsmötet - hög tid för klimaträttvisa!

Idag är det dags! COP15, klimatmötet där världens länder ska komma överens om hur vårt gemensamma klimat ska räddas tar sin början.

Diakonias arbete med klimatfrågor fokuserar på klimaträttvisa och rätten till utveckling. Konsekvenserna av ett förändrat klimat drabbar de fattiga och mest utsatta hårdast, de som har minst ansvar för klimatförändringarna och störst behov av utveckling och fattigdomsbekämpning.

För att bevara fattiga människors rätt till utveckling och ha klimaträttvisa som en viktig komponent i förhandlingarna är några punkter väldigt viktiga.

- Ambitiösa åtaganden för EU och andra industriländer
Om industriländerna menar allvar med att de följer klimatforskningens resultat och vill klara tvågraderstaket måste de höja sina åtaganden. I ett första steg bör de minska sina utsläpp med 40 % till 2020. Den mänskliga påverkan på klimatet är främst ett resultat av industriländernas utsläpp och det är de som måste visa ambition när det gäller utsläppsminskningar.

- Först pengar, sen åtaganden för utvecklingsländerna
För att klara av den globala klimatutmaningen måste även utvecklingsländernas utsläpp begränsas. Men i enlighet med FN:s klimatkonvention som säger att ansvaret för det globala klimatet är ”gemensamt men differentierat” har de rika länderna det största ansvaret. Minskningar i utvecklingsländerna ska finansieras av industriländerna.

- Kytoprotokollet måste behållas
Det behövs en juridiskt bindande överenskommelse i Köpenhamn, inte bara en politisk överenskommelse. Kyotoprotokollet måste byggas ut med en andra åtagandeperiod med bindande mål för industriländernas utsläppsminskningar för perioden efter 2012.
EU vill förhandla fram ett helt nytt avtal, som omfattar både Kyotoprotokollet och frågorna som förhandlas direkt under Konventionen. Ett sådant avtal riskerar att bli mycket svagare än Kyotoprotokollet och kommer att ta för lång tid att förhandla fram. Det kan varken klimatet eller världens fattiga vänta på.

- Klimatfinansiering
För att klara allt detta behövs finansiering. EU och andra industriländer måste stå för en finansiering som är tillräckligt stor och förutsägbar både på lång och kort sikt. EU:s så kallade klimatposition är otydlig och kan betyda att utvecklingsländerna ska stå för upp till hälften av finansieringen själva! Dessutom kan en stor del av industriländernas del av de statliga klimatpengarna komma från biståndsbudgetarna. Ur ett utvecklingsperspektiv är detta förstås helt orimligt.

De kommande två veckorna kommer att vara helt avgörande för att rädda klimatet och bevara fattiga människors rätt till utveckling. Nu är det dags för Sverige som EU:s ordförandeland att kliva fram och ta ansvar. Klimaträttvisa är möjlig.