”Ni bara backar upp oppositionen” heter det ibland när Diakonia kritiserar sakfrågor i biståndsdebatten. Jag minns förra valet 2006. Då publicerade Diakonia uppgifter om hur regeringen Persson använde biståndet till saker som inte handlade om fattigdomsbekämpning. Detta använde Reinfeldt i en av de sista slutdebatterna. Han hade sett en rapport som visade att ”bistånd gått till saker som det inte skulle gå till”. Efter detta var det många som hörde av sig och var arga för vi gett ammunition till ”Reinfeldt och borgarna”. Frågan gällde då användandet av biståndspengar till migrationskostnader, utländska studenter och exportkreditskulder. En rapport i maj 2006 visade att ungefär 30 procent av hela EU:s bistånd stannade i EU-länderna.
I Diakonias rapport Dragkampen om biståndet 2008 presenterade vi siffror och tendenser för både socialdemokratiska regeringar och den nya alliansregeringen. Siffrorna för hur mycket av biståndsbudgeten som används till andra saker än bistånd varierade, från cirka 8 procent 2003 till 4,5 procent under 2005. Dessa siffror har sedan dess ökat kraftigt.
Användandet av biståndspengar till migrationskostnader i Sverige har exempelvis ökat med 100 procent, trots att antalet asylsökande inte alls har ökat i motsvarande takt. Biståndsfinansieringen av UD:s administration har även den fördubblats, bland annat genom ett nytt system för att delfinansiera svenska ambassader i industriländer med bistånd. Som exempel kan nämnas Canberra 657 000 SEK, Tokyo 2 654 000 SEK, Reykjavik 248 000 SEK, London 1 696 000 SEK och så vidare. Vi vet också att regeringen använt sig av närmast kreativ bokföring för att blåsa upp värdet av de exportkreditskulder som man biståndsfinansierat under 2007 och 2008. Det bokförda och kommersiella värdet var några procent av de 2 miljarder man skrev av från biståndet.
Vi uppskattar i grunden alliansregeringens betoning på resultat och transparens. Men när svaret blir att industriländernas regelverk för hur bistånd får användas tillåter detta går trovärdigheten förlorad. När Diakonia använder 100 miljoner svenska biståndskronor avkrävs vi redovisningar och rapporter som kan fylla bokhyllor. Det är bra! Vi skall ha koll på pengarna och kunna redovisa varje resultat. Men när regeringen själva använder miljarder av bistånd på detta sätt, utan krav på att det skall kunna utvärderas gentemot de mål som riksdagen satt upp, förlorar man i trovärdighet.
Det blir fel när ministrarna klagar på att biståndet – svenska skattemedel – inte ger bättre resultat i Afrika, om man inte samtidigt bejakar problemet med att givarna trixar med biståndet i givarländerna. Det är bra att regeringen har behållit – och lovar att behålla - enprocentsnivån, det vill säga att Sverige ska ge 1 procent av BNI i bistånd. Det är bra att man lovar att öka anslaget till enskilda organisationer, vars andel sjunkit kraftigt under den senaste mandatperioden. Det är bra att man betonar transparens och jobbar mer med mål och resultatstyrning i biståndet. Men för trovärdighetens skull: sluta trixa med biståndet! Gör som i Storbritannien – stifta en lag som tvingar fram utvärdering av allt bistånd utifrån biståndets mål.
Så, vad säger vi på Diakonia när de rödgröna nu lovar att minska avräkningarna och att allt bistånd skall kunna utvärderas gentemot biståndets mål? Vi säger "bra!", men också att vi lovar att vi kommer att fortsätta granskningen av det svenska biståndet och politiken för global utveckling - oavsett vem som sitter vid makten efter den 19 september. Det har vi lovat våra samarbetspartner i Syd.
Magnus Walan, politik- och samhällskontakt, Diakonia
söndag 29 augusti 2010
fredag 27 augusti 2010
Pakistan! Talibanernas och biståndets dolda agendor!
(Bilden visar utdelning av mat via ACT-Allance/CWS, Church World services)
Den enorma humanitära katastrofen i Pakistan växer även till en moralisk och politisk katastrof. Talibanerna har meddelat att man kommer att attackera utländska biståndsarbetare, eftersom de enligt dessa kommer till Pakistan med en dold agenda.
Jag minns hur jag fascinerades av hur Ayatollah Khomeinis nya regim i Iran i början på 80-talet motsatte sig den sekulära socialvården då en alltför god levnadsstandard tog bort människornas fokus från religionen. Talibanerna står idag som goda arvtagare till dessa bisarra idéer då man är beroende av att behålla människor i fattigdom och elände, medan man själva tjänar förmögenheter på droghandel och korruption.
Genom människans historia har förtryckare till slut lett till folkliga motståndsrörelser som kämpat för befolkningen bästa, det är ingen tvekan om att militärdiktaturen i Pakistan eller de olika afghanska ledarna knappast lett sina länder mot frihet och välstånd. I Pakistan talar vi dessutom om en regim som dessutom beväpnats av den svenska vapenindustrin. När svenska regeringen idag talar om hur många miljoner i bistånd vi skall ge Pakistan så skall man inte glömma att Sverige sålt vapen till Pakistan för över 8,3 miljarder kronor. Det är 12 gånger mer än Pakistans årsbudget för vatten och sanitet. Men vilken tragedi när även alternativet är talibanernas människofientliga politik.
I augusti 2010 meddelande den islamistiska terrorgruppen Al-Shabab att man bannlyste Diakonia från Somalia. Anledningen skulle vara att Diakonia i hemlighet bedrev kristen mission i området. Här fanns dock inga projekt med religiös anknytning, däremot ett fokus på demokrati, utveckling och kvinnors rättigheter. Arbetsområden som Al-Shabab precis som talibanerna motsätter sig.
Den enorma humanitära katastrofen i Pakistan växer även till en moralisk och politisk katastrof. Talibanerna har meddelat att man kommer att attackera utländska biståndsarbetare, eftersom de enligt dessa kommer till Pakistan med en dold agenda.
Jag minns hur jag fascinerades av hur Ayatollah Khomeinis nya regim i Iran i början på 80-talet motsatte sig den sekulära socialvården då en alltför god levnadsstandard tog bort människornas fokus från religionen. Talibanerna står idag som goda arvtagare till dessa bisarra idéer då man är beroende av att behålla människor i fattigdom och elände, medan man själva tjänar förmögenheter på droghandel och korruption.
Genom människans historia har förtryckare till slut lett till folkliga motståndsrörelser som kämpat för befolkningen bästa, det är ingen tvekan om att militärdiktaturen i Pakistan eller de olika afghanska ledarna knappast lett sina länder mot frihet och välstånd. I Pakistan talar vi dessutom om en regim som dessutom beväpnats av den svenska vapenindustrin. När svenska regeringen idag talar om hur många miljoner i bistånd vi skall ge Pakistan så skall man inte glömma att Sverige sålt vapen till Pakistan för över 8,3 miljarder kronor. Det är 12 gånger mer än Pakistans årsbudget för vatten och sanitet. Men vilken tragedi när även alternativet är talibanernas människofientliga politik.
I augusti 2010 meddelande den islamistiska terrorgruppen Al-Shabab att man bannlyste Diakonia från Somalia. Anledningen skulle vara att Diakonia i hemlighet bedrev kristen mission i området. Här fanns dock inga projekt med religiös anknytning, däremot ett fokus på demokrati, utveckling och kvinnors rättigheter. Arbetsområden som Al-Shabab precis som talibanerna motsätter sig.
När det framgår att talibanernas agenda är att hålla kvar människor i fattigdom och elände, möjligtvis med undantag för vissa egna insatser till sina supporters så har de ju på sätt och vis rätt i att de internationella hjälporganisationerna har en ytterligare agenda. Nämligen att hjälpa långsiktigt, att människor så fort som möjligt skall kunna komma tillbaka till ett värdigt liv där de kan försörja sig själva och inte vara beroende av villkorade allmosor från religiösa extremister eller en förtryckande regim.
Joakim Wohlfeil
Policy Officer, Conflict and justice, Diakonia
Stöd biståndsarbetet till Pakistans folk via ACT-Alliance/Church World Services genom att sätta in en gåva till Diakonia (pg 903304-4). Märk inbetalningen ”Pakistan”!
måndag 23 augusti 2010
Vad skulle vi göra med alla pengarna om världen vore fredligare?
Har du någonsin ställt dig frågan vad du skulle göra om du vann en miljon? Jag vågar mig på att gissa att du har gjort det. Men har du ställt dig frågan vad du skulle vilja göra med de resurser som skulle frigöras om vi alla vann den allra högsta vinsten: fred i världen?
Om världen bara hade blivit 15 % fredligare förra året så skulle det i ekonomiska termer helt och hållet uppväga den finansiella krisens globala effekt. Detta enligt ett diskussionsunderlag från Institute for Economics and Peace i Australien. Samtidigt skulle den största vinsten förstås vara den som mäts i mänskliga termer – eller rättare sagt: den som egentligen inte låter sig mätas.
Det nyss nämnda institutet upprättar varje år ett globalt fredsindex där världens länder rankas i termer av fredlighet. För varje land vägs en rad faktorer samman: förekomsten av interna och externa konflikter samt dödligheten i dessa, tunga vapen per capita, militarisering, efterlevnad av mänskliga rättigheter, politisk (in)stabilitet, våldsamma demonstrationer, antal mord per 100 000 invånare, tillgång på vapen, vapenimport, vapenexport med mera. När institutet gör ett räkneexempel som utforskar vad som skulle hända i ekonomiska termer om världen blev 15% fredligare, så mäter man det alltså inte rätt och slätt i 15 % färre väpnade konflikter. Det kan handla om förbättringar på en rad olika politikområden.
Intressant för oss svenskar att notera är att Sverige föll hela fyra platser på fredsindex det senaste året och hamnar nu på 10:e plats bland världens länder. En anledning till denna förändring är Sveriges militära bidrag till den NATO-ledda styrka som stödjer regeringen i Afghanistan i väpnad konflikt mot talibaner. (Sveriges vapenexport ligger mycket högt, definitivt högst bland de tio länderna i toppen på listan, men det är ingen förändring från tidigare år).
I det diskussionsunderlag som Institute for Economics and Peace har publicerat tillsammans med fredsindex påstår man att det verkar rimligt att anta att inte bara en förbättring på 15% utan även en på 25 % är fullt realiserbar. En förbättring på 25 % år 2009 skulle enligt uträkningarna ha inneburit ett globalt ekonomiskt uppsving på motsvarande 1,2 biljoner amerikanska dollar. Därtill kan man lägga resurser som då skulle flyttas över från våldsrelaterad industri till fredsrelaterat näringsliv. De senaste fyra åren hade man genom lyckosamma satsningar på en fredligare värld sammanlagt kunnat frilägga 7,07 biljoner dollar som man skulle kunna använda till att uppväga finanskrisen, förverkliga millenniemålen och rädda klimatet (räknat på en 25-procentig förbättring).
För mig som utlandssvensk verkar de frågor som nu dryftas inför valet därhemma hemskt kortsynta i relation till de stora globala utmaningar – och möjligheter – som vi står inför. Själv tycker jag att det borde ligga i de politiska partiernas intresse att tävla om vem som kan bidra med bäst och mest insatser för nedrustning och våldsförebyggande i världen. Våldet i världen står oss dyrt. Fred med fredliga medel skulle frigöra en massa resurser som man då kan använda till ännu fler bra saker. Där kan man verkligen tala om en win-win solution!
Fredsindex tillgängligt som interaktiv karta samt nedladdningsbara rapporter.
Om världen bara hade blivit 15 % fredligare förra året så skulle det i ekonomiska termer helt och hållet uppväga den finansiella krisens globala effekt. Detta enligt ett diskussionsunderlag från Institute for Economics and Peace i Australien. Samtidigt skulle den största vinsten förstås vara den som mäts i mänskliga termer – eller rättare sagt: den som egentligen inte låter sig mätas.
Det nyss nämnda institutet upprättar varje år ett globalt fredsindex där världens länder rankas i termer av fredlighet. För varje land vägs en rad faktorer samman: förekomsten av interna och externa konflikter samt dödligheten i dessa, tunga vapen per capita, militarisering, efterlevnad av mänskliga rättigheter, politisk (in)stabilitet, våldsamma demonstrationer, antal mord per 100 000 invånare, tillgång på vapen, vapenimport, vapenexport med mera. När institutet gör ett räkneexempel som utforskar vad som skulle hända i ekonomiska termer om världen blev 15% fredligare, så mäter man det alltså inte rätt och slätt i 15 % färre väpnade konflikter. Det kan handla om förbättringar på en rad olika politikområden.
Intressant för oss svenskar att notera är att Sverige föll hela fyra platser på fredsindex det senaste året och hamnar nu på 10:e plats bland världens länder. En anledning till denna förändring är Sveriges militära bidrag till den NATO-ledda styrka som stödjer regeringen i Afghanistan i väpnad konflikt mot talibaner. (Sveriges vapenexport ligger mycket högt, definitivt högst bland de tio länderna i toppen på listan, men det är ingen förändring från tidigare år).
I det diskussionsunderlag som Institute for Economics and Peace har publicerat tillsammans med fredsindex påstår man att det verkar rimligt att anta att inte bara en förbättring på 15% utan även en på 25 % är fullt realiserbar. En förbättring på 25 % år 2009 skulle enligt uträkningarna ha inneburit ett globalt ekonomiskt uppsving på motsvarande 1,2 biljoner amerikanska dollar. Därtill kan man lägga resurser som då skulle flyttas över från våldsrelaterad industri till fredsrelaterat näringsliv. De senaste fyra åren hade man genom lyckosamma satsningar på en fredligare värld sammanlagt kunnat frilägga 7,07 biljoner dollar som man skulle kunna använda till att uppväga finanskrisen, förverkliga millenniemålen och rädda klimatet (räknat på en 25-procentig förbättring).
För mig som utlandssvensk verkar de frågor som nu dryftas inför valet därhemma hemskt kortsynta i relation till de stora globala utmaningar – och möjligheter – som vi står inför. Själv tycker jag att det borde ligga i de politiska partiernas intresse att tävla om vem som kan bidra med bäst och mest insatser för nedrustning och våldsförebyggande i världen. Våldet i världen står oss dyrt. Fred med fredliga medel skulle frigöra en massa resurser som man då kan använda till ännu fler bra saker. Där kan man verkligen tala om en win-win solution!
Fredsindex tillgängligt som interaktiv karta samt nedladdningsbara rapporter.
fredag 20 augusti 2010
Förändra vär(l)den i valet
Det är snart val. Vi på Diakonia vill utmana partierna i olika sakfrågor. Målet är att förbättra Sveriges politik gentemot fattiga länder.
De beslut som fattas eller inte fattas i rika länder som Sverige påverkar fattiga och utsatta människors situation i utvecklingsländerna. Översvämningarna i Pakistan, torkan i Ryssland eller köldchocken i Latinamerika denna sommar kanske inte vetenskapligt kan kopplas till klimatförändringarna, men det är precis de extrema väderförändringar som forskare har varnat för. I april presenterade vi på Diakonia våra prioriterade frågor till partierna och partiledarna i form av en enkät där vi beskrev hur vi vill förbättra politiken och ställde ett antal frågor.
Biståndet: Det talas mycket om hur bistånd hamnar fel i fattiga länder. Varje krona som försvinner i korruption är stöld från de fattiga, säger ansvarige ministern. Men bistånd avsett för fattiga människor i fattiga länder stannar i allt högre grad i Sverige. Exempel på detta är avskrivningar av företagsskulder, migrationskostnader i Sverige, finansiering av UD och ambassader i industriländer - bistånd som inte kan utvärderas gentemot de mål som riksdagen satt upp för biståndet. Det handlar om miljarder kronor som försvinner på detta sätt varje år. Tycker de svenska riksdagspartierna att detta är ok? Eller skall allt bistånd kunna utvärderas gentemot biståndets mål?
Klimaträttvisa: Hur ska Sverige finansiera de löften vi gett i klimatförhandlingarna? Industriländerna har lovat att finansiera fattiga ländernas kostnader för klimatförändringarna utanför det ordinarie biståndet. Är de svenska partierna och partiledarna redo att leva upp till det löftet?
Kapitalflykt: Utvecklingspolitiken handlar också om den kapitalflykt som sker från fattiga länder i form av skatteflykt. Utflödet av kapital är uppemot tio gånger större inflödet av bistånd till fattiga länder. Sverige och andra rika länder kan fatta beslut som hindrar detta. Vad tycker partierna att Sverige bör göra?
Politik för Global Utveckling: Riksdagen har beslutat att alla Sveriges politikområden ska sträva efter att bidra till global utveckling. Det ska vara en sammanhållen politik och målkonflikterna mellan olika delar av politiken ska uppmärksam¬mas och åtgärdas. Detta är innebörden av Politik för Global utveckling, PGU. Rättighetsperspektivet skall genomsyra politiken. Det är en god intention, men krafttag krävs för att det ska ske i praktiken. Vi frågade partiledarna om de var beredda att ta konkreta initiativ för införande av krav på konsekvensanalyser enligt PGU:s perspektiv, samt införa ett oberoende utvärderingsorgan av PGU.
Diakonia tar inte ställning i valet. Däremot har vi frågor som vi prioriterar. Snart kommer vi att redovisa resultatet av vår partiledarenkät. Håll utkik på vår webbplats! Du själv kanske kan få vägledning i ditt val av att veta hur partierna svarat på våra frågor. Men det är ditt val…
Magnus Walan, politik- och samhällskontakt på Diakonia
De beslut som fattas eller inte fattas i rika länder som Sverige påverkar fattiga och utsatta människors situation i utvecklingsländerna. Översvämningarna i Pakistan, torkan i Ryssland eller köldchocken i Latinamerika denna sommar kanske inte vetenskapligt kan kopplas till klimatförändringarna, men det är precis de extrema väderförändringar som forskare har varnat för. I april presenterade vi på Diakonia våra prioriterade frågor till partierna och partiledarna i form av en enkät där vi beskrev hur vi vill förbättra politiken och ställde ett antal frågor.
Biståndet: Det talas mycket om hur bistånd hamnar fel i fattiga länder. Varje krona som försvinner i korruption är stöld från de fattiga, säger ansvarige ministern. Men bistånd avsett för fattiga människor i fattiga länder stannar i allt högre grad i Sverige. Exempel på detta är avskrivningar av företagsskulder, migrationskostnader i Sverige, finansiering av UD och ambassader i industriländer - bistånd som inte kan utvärderas gentemot de mål som riksdagen satt upp för biståndet. Det handlar om miljarder kronor som försvinner på detta sätt varje år. Tycker de svenska riksdagspartierna att detta är ok? Eller skall allt bistånd kunna utvärderas gentemot biståndets mål?
Klimaträttvisa: Hur ska Sverige finansiera de löften vi gett i klimatförhandlingarna? Industriländerna har lovat att finansiera fattiga ländernas kostnader för klimatförändringarna utanför det ordinarie biståndet. Är de svenska partierna och partiledarna redo att leva upp till det löftet?
Kapitalflykt: Utvecklingspolitiken handlar också om den kapitalflykt som sker från fattiga länder i form av skatteflykt. Utflödet av kapital är uppemot tio gånger större inflödet av bistånd till fattiga länder. Sverige och andra rika länder kan fatta beslut som hindrar detta. Vad tycker partierna att Sverige bör göra?
Politik för Global Utveckling: Riksdagen har beslutat att alla Sveriges politikområden ska sträva efter att bidra till global utveckling. Det ska vara en sammanhållen politik och målkonflikterna mellan olika delar av politiken ska uppmärksam¬mas och åtgärdas. Detta är innebörden av Politik för Global utveckling, PGU. Rättighetsperspektivet skall genomsyra politiken. Det är en god intention, men krafttag krävs för att det ska ske i praktiken. Vi frågade partiledarna om de var beredda att ta konkreta initiativ för införande av krav på konsekvensanalyser enligt PGU:s perspektiv, samt införa ett oberoende utvärderingsorgan av PGU.
Diakonia tar inte ställning i valet. Däremot har vi frågor som vi prioriterar. Snart kommer vi att redovisa resultatet av vår partiledarenkät. Håll utkik på vår webbplats! Du själv kanske kan få vägledning i ditt val av att veta hur partierna svarat på våra frågor. Men det är ditt val…
Magnus Walan, politik- och samhällskontakt på Diakonia
tisdag 17 augusti 2010
Rättigheter för vem och när?
I den bästa av världar skulle alla människor, oavsett etnicitet, religion, politisk eller sexuell preferens, fattig eller rik, missbrukare eller i fängelse, boende på landsbygd eller i stad ha samma tillgång till diagnos och rådgivning, behandling och utbildning. Vi vet att så är inte fallet.
Trots kunskapen om de ödesdigra konsekvenserna för ett samhälles möjlighet till social och ekonomisk utveckling som hiv och aids innebär så tas inte adekvata beslut om prioriteringar av ledare runt om i världen. Strävandet efter kortsiktiga ekonomiska vinster är avgörande.
Detta blev tydligt på den artonde internationella aidskonferensen i Wien i somras i samband med EU:s beslut att reglera produktionen av så kallade generika för aidsbehandling. Generika är läkemedel som är en kopia av ett originalläkemedel och som innehåller samma verksamma substans och ger likvärdig effekt, men till ett betydligt lägre pris. Detta beslut gynnar i första hand kortsiktigt läkemedelsföretagen, som är bland de största vinstbärande företagen i världen. Fattiga länder har råd att utöka behandlingen av hivsmittade medborgare genom att bland annat köpa billigare läkemedelskopior från Indien.
Förutom att en rätt behandlad patient kan återgå till arbete, studier, försörja och ta hand om familj och barn så finns ett nytt mycket viktigt förebyggande perspektiv på behandling. Det presenterades ett fantastiskt forskningsresultat på konferensen: Rätt behandling gör den hivsmittade i princip virusfri. Resultatet blir då en kraftigt minskad spridning av viruset.
Deltagare på konferensen uttryckte stor ilska mot EU:s beslutsfattare för detta svek att sätta stopp för dessa kopior som många gånger är livsnödvändiga. Till detta lades oron för bristande bidrag från de rika länderna till den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria som FN inrättade under år 2001. När banker spelade med människors tillgångar på ett omoraliskt sätt kom regeringar springande för att rädda dem, men inte i detta fall, löd ett av argumenten.
Vår framtid - dagens unga - kommer att ställa oss till svars för att vi inte stoppade denna dödliga och förödande sjukdom när vi hade möjligheten. Så rättigheter för alla – när och hur?
Mirjam Dahlgren, hiv/aids- och jämställdhetssamordnare
Fotnot: Diakonia deltog i den internationella aidskonferensen i Wien i år. Vi fick möjligheten att presentera två projekt inom Lake Victoria-programmet och som gäller förebyggande hiv/aids-arbete:
1. Projekt riktat till paralegals (barfota-jurister)
2. Projekt riktat till religiösa ledare – interreligiöst; kristna, muslimer etc.
Trots kunskapen om de ödesdigra konsekvenserna för ett samhälles möjlighet till social och ekonomisk utveckling som hiv och aids innebär så tas inte adekvata beslut om prioriteringar av ledare runt om i världen. Strävandet efter kortsiktiga ekonomiska vinster är avgörande.
Detta blev tydligt på den artonde internationella aidskonferensen i Wien i somras i samband med EU:s beslut att reglera produktionen av så kallade generika för aidsbehandling. Generika är läkemedel som är en kopia av ett originalläkemedel och som innehåller samma verksamma substans och ger likvärdig effekt, men till ett betydligt lägre pris. Detta beslut gynnar i första hand kortsiktigt läkemedelsföretagen, som är bland de största vinstbärande företagen i världen. Fattiga länder har råd att utöka behandlingen av hivsmittade medborgare genom att bland annat köpa billigare läkemedelskopior från Indien.
Förutom att en rätt behandlad patient kan återgå till arbete, studier, försörja och ta hand om familj och barn så finns ett nytt mycket viktigt förebyggande perspektiv på behandling. Det presenterades ett fantastiskt forskningsresultat på konferensen: Rätt behandling gör den hivsmittade i princip virusfri. Resultatet blir då en kraftigt minskad spridning av viruset.
Deltagare på konferensen uttryckte stor ilska mot EU:s beslutsfattare för detta svek att sätta stopp för dessa kopior som många gånger är livsnödvändiga. Till detta lades oron för bristande bidrag från de rika länderna till den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria som FN inrättade under år 2001. När banker spelade med människors tillgångar på ett omoraliskt sätt kom regeringar springande för att rädda dem, men inte i detta fall, löd ett av argumenten.
Vår framtid - dagens unga - kommer att ställa oss till svars för att vi inte stoppade denna dödliga och förödande sjukdom när vi hade möjligheten. Så rättigheter för alla – när och hur?
Mirjam Dahlgren, hiv/aids- och jämställdhetssamordnare
Fotnot: Diakonia deltog i den internationella aidskonferensen i Wien i år. Vi fick möjligheten att presentera två projekt inom Lake Victoria-programmet och som gäller förebyggande hiv/aids-arbete:
1. Projekt riktat till paralegals (barfota-jurister)
2. Projekt riktat till religiösa ledare – interreligiöst; kristna, muslimer etc.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
