Klimatfinansieringen: FN bör styra - inte Världsbanken

Med mindre än två månader kvar till Köpenhamnsmötet pågår intensiva förhandlingarna om ett klimatavtal. Det handlar om att sätta upp mål för utsläppsminskningar, de legala formerna för ett avtal och inte minst hur finansieringsfrågan ska lösas. När det gäller det sistnämnda handlar diskussionen i hög grad om hur mycket pengar som behövs. Men minst lika viktigt att komma fram till är hur pengarna ska kanaliseras. Vem ska sköta utbetalningen av stöd till fördämningar mot översvämningar i Moçambique, mindre utsläpp från pappersfabriker i Brasilien eller orkansäkrade hus i Thailand? Förslagen är många, och sammanfattas väl i rapporten Klimatnotan, men något som väcker oro bland folkrörelserna är de förslag som syftar till att ge Världsbanken en viktig roll i klimatfinansiering. Att använda sig av Världsbanken är problematiskt av ett antal skäl.

För det första är det problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv. Världsbanken och dess tvillinginstitution IMF har under lång tid kritiserats av det civila samhället. Folkrörelser i både Nord och Syd har ifrågasatt det faktum att institutionernas styrelseskick, där inflytande beror på ekonomisk styrka, är djupt odemokratiskt. Diskussionen om styrelseskicket och frågan om utvecklingsländernas inflytande i de internationella finansiella institutionerna är högst aktuell. Små framsteg har gjorts för att öka inflytandet, men mycket återstår innan en reell förändring sker mot ett ökat demokratiskt styre.

För det andra ser många utvecklingsländer med misstro på Världsbanken och IMF. Sedan 1980-talet har Världsbanken och IMF haft stort inflytande på många av världens utvecklingsländers ekonomiska politik. Stark kritik har riktats mot institutionernas alltför snäva analyser av de ekonomiska och politiska förhållandena i dessa länder och de policyimplikationer som analyserna lett fram till. Ett exempel som Diakonia tidigare tagit upp i kampanjen ”Tro, hopp och Hiv” är IMF:s strikta penningpolitik som lett till minskat utrymme i statsbudgetar för hiv och aids-bekämpning. Sådan politik har under de senaste decennierna förbrukat många av utvecklingsländernas förtroende för institutionerna. Att då föra fram Världsbanken som en av de viktigaste kanalerna för klimatfinansiering är inte bara tvivelaktigt i sak, utan leder också till att förhandlingarna för att nå ett klimatavtal blir än mer låsta.

För det tredje är förtroendet för Världsbanken som klimatbank lågt. Även om man på senare tid glädjande nog meddelat att en översikt av sin miljö- och klimatpåverkan kommer att ske präglas institutionens investeringar i energisektorn av fokus på fossila energilösningar. Noterbart är att enligt Bank Information Center ökade Världsbanksgruppen under 2008 sin finansiering av fossila bränslen med 102 %, medan satsningarna på förnyelsebar energi endast ökade med 11 %.

Alternativet till de internationella finansiella institutionerna är självklart att tydligt placera kontrollen över klimatfinansiering hos FN:s klimatkonvention. Det går inte att förneka byråkratiska trögheter och det faktum att geopolitik är en del av FN:s vardag. Men FN-systemet har en tydligare demokratisk profil, högre anseende hos utvecklingsländerna och större trovärdighet när det gäller klimatfrågan. Som Diakonia tidigare bloggat om så måste Världsbanken bli en del av klimatfrågans lösning. Men när det gäller kontrollen över klimatfinansieringen i de pågående förhandlingarna bör Sverige som EU:s ordförandeland verka för en större roll till FN och en mindre till Världsbanken, det omvända är fel i sak och oklokt i dagens låsta förhandlingsläge.

Därför är vegetarianism bra fattigdoms- och klimatarbete

Härom veckan arrangerades ett seminarium i riksdagen om köttkonsumtionens klimatpåverkan. Av seminariet framgick tydligt att köttkonsumtion har med global rättvisa att göra. Vår nuvarande konsumtion av kött, främst i den rika delen av världen, kan inte fortgå om vi menar allvar med att bekämpa klimatförändringarna och åstadkomma en rättvis fördelning av jordens resurser.

Idag lever vi i den rika delen av världen på bekostnad av fattiga människor och med förödande effekter för klimatet och miljön. Detta är för de flesta ingen nyhet, men alla kanske inte gjort kopplingen mellan köttätande och klimateffekter och globala rättvisefrågor. Detta samband blev tydligt i presentationen av Christina Engfeldt från FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. Presentationen refererade till FAO-rapporten Livestock’s long shadow. Den visar att boskapssektorn är "en av de två eller tre största bidragarna till de allra allvarligaste miljöproblemen på alltifrån lokal till global nivå" och att åtgärder krävs.

Siffrorna talar för sig själva: Hela produktionskedjan för boskapssektorn står för 18 procent av våra växthusgasutsläpp omräknat till koldioxid, det vill säga mer än den globala transportsektorn (16 procent). Bakom dessa siffror döljer sig olika aspekter av produktionen; markanvändning, avskogning orsakad av expansion av betesmark och odlingsmark för djurfoder, åtgång av fossila bränslen för olika ändamål inklusive odlandet av foder etc.

Nötköttet är den största klimatboven. Vi fick lära oss att vid konventionell matproduktion går det åt 16 gånger mer fossila bränslen för att producera en viss mängd kalorier från nötkött än det går åt för att producera motsvarande mängd kalorier från grönsaker och spannmål.

Kött är generellt ett mycket energiineffektivt sätt att producera föda på jämfört med vegetabilisk kost. Till detta kommer andra miljöaspekter, som att det går åt enormt mycket vatten. Det går åt hela 13 000–16 000 liter för att producera ett kilo nötkött jämfört med 160 liter vatten för odling av samma mängd potatis! Enligt FAO är handeln med boskap en av de mest skadliga faktorerna för jordens alltmer begränsade vattentillgångar och bidrar bland annat till vattenföroreningar, övergödning och till förstörelsen av korallrev.

Hur ska man då tänka kring dessa siffror? Ja, det står helt klart att våra matvanor och hur vi producerar föda utgör en enorm utmaning för den globala fördelningen av resurser och hur vi ska föda en växande befolkning. I takt med att välståndet ökar i folkrika länder som Kina och Indien, så ökar också efterfrågan på kött.

Fortfarande är det dock så att det är vi människor i den rika delen av världen som äter mest kött, och därmed tar mest vatten, land och energi i anspråk för att upprätthålla vår livsstil. I Indien äter man bara 5 kg kött per person och år, i Sverige omkring 80 kg per person och år och i USA 123 kg. Men enligt FAO beräknas den globala produktionen av kött dubbleras till år 2050. Detta innebär att de negativa miljöeffekterna från boskapsuppfödningen skulle behöva halveras bara för att ligga kvar på sin redan nu ohållbara nivå, enligt FAO. Inte bra med andra ord…

Vad blir då slutsatsen? Om vi ska uppnå en rättvis fördelning av jordens resurser och lyfta människor ur fattigdom så måste vi tänka om. Vi behöver ett modernt smart samhälle med hållbara lösningar, inom transport och energisektorn, som det pratas mycket om, men även vad gäller hur vi producerar och konsumerar mat. En tydlig slutsats är att vi måste minska på köttkonsumtionen om ekvationen ska gå ihop. Vissa förbättringar kan göras vad gäller att minska köttets negativa klimat- och miljöpåverkan, och det är skillnad på kött och kött, det finns miljömärkt. Men samtidigt går inte att bortse ifrån att kött är ett mycket ”klimatosmart” sätt att producera föda på, och att det inte är hållbart ur ett globalt perspektiv. Konsumtionen måste minska.

Är då fisk ett givet positivt alternativ? Samma dag som seminariet i riksdagen ägde rum, visade SVT ett program om utfiskningen av världshaven, och hur det går åt mer än två kilo vildfångad fisk för att producera ett kilo odlad norsk lax, som lyfts fram som ett bra alternativ till vildfångad fisk. Ett otroligt slösaktigt sätt att tillgodogöra sig föda på. Det är också ett sorgligt faktum att 75 procent av våra världshav antingen är pressade till max, överfiskade eller utfiskade. Fiskeflottor dammsuger världshaven, ofta på bekostnad av lokala fiskare i utvecklingsländer för att möta efterfrågan från människor i rikare länder. Det finns visserligen miljömärkt fisk, men även när det gäller fisk måste vi minska vår konsumtion om alla ska kunna leva som vi i den rika delen av världen, annars räcker fisken inte till. Om drygt en miljard indier och 1,3 miljarder kineser inte kan följa vår livsstil, så kanske det är vi som ska ändra på oss innan vi pekar finger…

Slutsatsen av många vetenskapliga rapporter och prognoser för befolkningsutvecklingen blir att vegetarisk kost är att föredra. I alla fall om vi ska lämna över en planet som är någorlunda frisk till våra barn. Detta kan tyckas vara en drastisk åtgärd, men man kan ta det i små steg.

Diakonia har nyligen antagit en miljöpolicy med målet att vi ska minska vår klimatpåverkan. Den slår fast att när vi använder Diakonias pengar (som till stor del kommer från statens biståndsbudget) till exempelvis en bjudlunch, så ska vegetarisk kost vara normen. Med andra ord har vi vänt på vad som är normalt, det brukar vara tvärtom. Det ska tilläggas att det inte är ofta vi använder organisationens pengar till bjudmat, men när det händer vill vi försäkra oss om att vi, baserat på fakta som finns, inte bidrar till de olika negativa effekter som följer av kött- och fiskätande, jämfört med vegetarisk kost. Det handlar om global rättvisa. Vi efterfrågar givetvis också ekologiskt och rättvisemärkt så långt det går.

Själv är jag av olika skäl vegetarian sen många år och vet att diskussioner om matvanor är känsligt. Men det är helt klart inte en privatsak, givet de effekter våra matvanor får på de globala utmaningar mänskligheten delar. Vi står alla inför i en absurd situation där vi sakta men säkert hållet på att undergräva framtida generationers möjligheter till ett värdigt liv, enligt klimatforskningen. Den gigantiska strukturella omställning som krävs måste främst vara våra beslutsfattares ansvar, och för detta arbetar Diakonia nu för fullt i vår klimatkampanj. Men vi kan alla bidra i vår vardag. Valet är ditt nästa gång du går och handlar.

• Läs mer om köttets klimatpåverkan på www.faonorden.se/start.asp?sida=8530 Där finns rapporten Livestock’s long shadow och presentationen som Christina Engfeldt, informationsansvarig för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) i de nordiska länderna, höll i riksdagen den 25:e februari.
  
• Läs rapporten Hur den fattiges fisk hamnar på den rikes bord, om EUs fiskeripolitik, Diakonia mfl står bakom, visserligen ett par år gammal nu...(2002)
  
• Tips: en affär med ekologisk, vegetarisk fantasifull kost utan onödiga tillsatser är Good Store, Skånegatan 92 i Stockholm (även leverans).